21 maj - 26 sept
Carl Fredrik Reuterswärd, född i Stockholm 1934, är en av Sveriges internationellt mest kända konstnärer. Tillsammans med kollegan och vännen Öivind Fahlström (1928-1976) var han under flera decennier, under 1900-talets andra hälft, den flitigast förekommande svenske konstnären på den internationella konstscenen.
Utställningen "60 år i Branschen" på Borås Konstmuseum är den största retrospektiva utställning som Carl Fredrik Reuterswärd haft i Sverige sedan 1977. Då visades "25 år i Branschen" på Moderna Museet i Stockholm!
Carl Fredrik Reuterswärds föreliggande utställning fokuserar på de huvudteman som gjort konstnären känd. Vi får se hans provocerande Pratt-Muller-projekt, som han arbetade med under en tioårsperiod, mellan 1973 och 1983. Här handlar det bl a om att den av CFR påhittade konsthandlaren Arnold Forel Pratt-Muller kommit på den briljanta idén att rationalisera konstbranschen genom att enbart saluföra artisternas signaturer. Ju större desto dyrare! Utställningen visar två av verken: "Jackson Pollock" och "Picasso" i megaformat. I samma CFR-anda får vi också möta den östtyske konstnären Fridolin Vogelsang. Ett annat av Reuterswärds alter egon.
I ett koncentrat på ett 20-tal verk får vi ta del av Carl Fredrik Reuterswärds
enastående förmåga som porträttkonstnär. I sina porträtt har CFR tolkat och omtolkat många av tidens största författare och konstnärer. Flera av dessa utgjorde konstnärens personliga vänner, som till exempel Merit Oppenheim, Claes Oldenburg, Jasper Johns, Ulf Linde och Joseph Beuys.
Ett eget rum har tillägnats konstnärens kanske mest gripande serie: Janus-sviten, efter den romerske guden. Janus avbildades ofta med två ansikten vända från varandra: det ena mot framtiden och det andra mot det förgångna. Seriens gigantiska format är än mer imponerande med tanke på att Reuterswärd, som är högerhänt, utfört verken med sin vänstra hand. Detta efter det att han 1989 — på toppen av sin karriär och kulminerande skaparkraft - drabbades av en svår hjärnblödning. Vid 55 års ålder blev CFR tvungen att träna upp vänsterhanden för att kunna fortsätta sitt måleri. Hjärnskadan banade väg för ett enastående kraftfullt skapande och för ett delvis nytt sätt för konstnären att tänka på sitt konstnärskap.
Sedan ungdomstiden har jazzmusiken för Carl Fredrik Reuterswärd varit liktydig med frihet och improvisation. Lagom till utställningen kommer också konstnärsboken "Jazz" (Arena, 2010) som CFR tecknade ner åren 2006-2008. Carl Fredrik spelade själv i unga år både bas och trummor. Med i bandet fanns också Ulf Linde på klarinett.
- Samtidigt som jag hade mött bild- och ordkonsten på iskalla museer och dammiga bibliotek, svepte jazzen in genom mina sinnen med ljuvt mänskliga känslolägen i tonårstrevande sensualitet, har CFR själv formulerat känslan bakom sitt jazzintresse.
Med på utställningen finns också ett stort antal skulpturer och skisser på Reuterswärds mest kända motiv: den knutslagna revolvern, "Non-Violence". Den har blivit något av konstnärens signum och betraktas idag med rätta som vår tids mest kända antivålds- och fredssymbol. Idén med revolvern var först tänkt som ett minnesmärke över den mördade ex-Beatlen John Lennon, som 1980 brutalt sköts ihjäl utanför sitt hem på Manhattans västsida. Reuterswärd hade lärt känna paret John Lennon/Yoko Ono redan 1969 i Montreux i Schweiz och började i sitt sorgearbete efter dödskjutningen skissa på olika idéer till ett minnesmonument. Men i stället för ett monument över Lennon blev den knutslagna revolvern en internationell fredssymbol. "Non-Violence" placerades först utanför FN-byggnaden i New York, där skulpturen 1988, i konstnärens närvaro, invigdes av FN:s dåvarande generalsekreterare, Javier Pérez de Cuéllar.
Skulpturen har sedan dess reproducerats och placerats i ett antal städer världen över.
I samband med Carl Fredrik Reuterswärds utställning kommer också "Icke-Våld" till Borås. Direkt från konstnärens trädgård i schweiziska Bussigny. I form av en pistol, inte som annars en revolver. Skulpturen, med titeln "Non-Violence" inskriberad på sockeln, finns endast i ett exemplar och kan beskådas i
den nyinvigda lilla Anna Lind-parken, där den permanent får hedra minnet av vår mördade utrikesminister.
Carl Fredrik Reuterswärd började studera måleri i Paris redan som 18-åring under självaste Ferdinand Legér. I mitten på 1960-talet blev han professor vid Konsthögskolan i Stockholm. Under sin sex decennier långa karriär har Carl Fredrik Reuterswärd haft ett stort antal separatutställningar i bl a Sverige, Danmark, England, Frankrike, Italien, Tyskland, USA och Schweiz - konstnärens andra hemland. CFR finns idag representerad på bl a Museum of Modern Art, Guggenheim Museum och Museum of Holography i New York, på Musée d´Art Moderne och Centre Pompidou i Paris, Kunsthaus i Zurich, Stedelijk Museum i Amsterdam, på Louisiana utanför Köpenhamn och på Moderna Museet i Stockholm.
Borås Konstmuseum vill tacka författaren och konsthistorikern Thomas Millroth som, med sin stora kunskap om CFR och hans konst och genom sitt aktiva deltagande, hjälpt till att göra "60 år i Branschen" till en genomarbetad och levande utställning.
Vi vill också särskilt tacka författaren Tonie Lewenhaupt — Carl Fredriks hustru — för hennes initierade och tålmodiga arbete på plats i makarnas hem i Bussigny i Schweiz, där de flesta av verken ur den reuterswärdska privatsamlingen till utställningen valts ut.
Vårt största tack vill vi dock rikta till konstnären själv! Sina fysiska svårigheter till trots har Carl Fredrik Reuterswärd varit och förblivit den store inspiratören till utställningens genomförande. Utan hans obändiga vilja och hans skarpa intellekt hade "60 år i Branschen" inte kunnat bli den utställning den idag är.
Ulla Eson Bodin
- den mångsidiga11 mars - 29 augusti
Ulla Eson Bodin (1935-2009) var professor vid Textilhögskolan i Borås och HDK i Göteborg. Hon var en mångsidig designer som ägnade sig åt både mode och dräktkonst för opera och teater. Dessförinnan var hon designansvarig på Almedahls i 35 år och hennes mönster från 70-talet är lika aktuella idag. Bland mycket annat arbetade hon flera år för Vadstenaakademien, där hon genom experimenterande med material och tekniker skapade fantastiska kreationer som visas i utställningen. Ett annat spännande samarbete med Skissernas Museum i Lund 2007 kring utställningen Sonia Delaunay resulterade i nyskapande av dräkter efter konstnärens bilder samt en dansföreställning, med nyskriven musik. Ytterligare ett fantasifullt arbete var de lekfulla dräkterna till teateruppsättningen av John Bauers Bergakungen på Jönköpings Länsmuseum. Utmärkande för Ulla var gränsöverskridandet mellan olika arter : musik, dans, rörelse, fotografi, koreografi och hennes textila bilder. Ullas anda genomsyrar även många intressanta magisterarbeten från Textilhögskolan i Borås varav några utvalda visas tillsammans med minnesutställningen.
Under sina år som professor satte Ulla Textilhögskolan i Borås på den internationella kartan. Smarta textilier blev ett begrepp. Ljudabsorbenten Cullus, som utvecklats av Ulla inom företaget abinitio, kombinerar funktion, flexibilitet och estetik. Detta är ett arkitektoniskt material som korresponderar med byggnadsmaterial som betong, sten, järn, glas och trämaterial. Cullus är vetenskapligt utvecklat och bygger på att den äggkartongslika ytan "lurar ljudet", diffuserar det och förstärker materialets redan goda ljudabsorbtion. Textilien går att utforma i olika mobila volymabsorbenter som är anpassade för varje rums behov. Hösten 2008 fick uppfinningen en utmärkelse som VINN-NU företag och erhöll ett stort pris.
Till utställningen har Niklas Djanaieff producerat en film om Ulla Eson Bodin.
Utställningen är formgiven av nära vännen och kollegan, professor Wanja Djanaieff i samarbete med intendent Kristina Mellström, utställningsansvarig på Borås Konstmuseum.
Ung Konstnärlighet
27 maj - 29 augusti
Bäckängsgymnasiets Bild 2:or uttrycker konstnärlig kreativitet på Borås Konstmuseum.
Eleverna utvecklar nya färdigheter inom bildkonsten och visar olika personligheter i sina uttryck. Tillsammans har de skapat utställningen Ung Konstnärlighet.
Medverkande elever:
Mimmi Bergqvist
Sara Broberg
Ann-Sofie Claesson
Nadja Elfaraj
Lovisa Engelbrektsson
Kerstin Engström
Daniel Gustafsson
Carl Agard Magnusson
Natalie Persson
Anneli Päivärinta
Claudia Svensson
Madelene Tegelman
Iman Al-Mosawy
Mike Bjurström
Josefine Borén
Johan Bruno
Evelina Cras
Sofia Hernqvist
Rebecca Knutson
Jonathan Knutsson
Joakim Mattsson
Tilda Persson
Sofie Tenefors
John Hedaeus
John Hedaeus är väl representerad på Borås Konstmuseum samt på Nationalmuseum. På konstmuseet finns ett rum vigt åt Hedaeus akvareller och ett urval av Hedaeus möbler från sitt hem. Hedaeus (1872 - 1967) var bildkonstnär, skulptör, tecknare och grafiker, född 1872 i Västra Tunhems socken i Älvsborgs län. Han reste mycket i Europa och är känd för sina akvarellmålningar, samt för sina träsnitt Offentlig utsmyckning: kompositioner för glasmålningar, samt ett flertal altartavlor i Västergötland, Halland och Skåne.
Peter Adolf Hall
Borås Konstmuseum har ett rum specifikt för Peter Adolf Halls som räknas som miniatyrmåleriets främste utövare. Hall (1739 - 1793) föddes i Borås. Hans föräldrar var handels-, råd-, och riksdagsmannen Petter Hall och hans maka Eva Margareta, född Wargentin. 1753 skickade de sina söner Peter Adolf och Birger Martin till Uppsala där pojkarna kom att studera naturalhistoria under Carl von Linnés ledning. 1755 gjorde bröderna tillsammans med sin magister Lars Brissman en längre utlandsresa som en del av sin utbildning och uppfostran och det var under denna resa som P.A. Hall utvecklade sitt intresse för teckning och måleri. Åter i Sverige uppsökte han Tobias Sergel, vilken hjälpte honom till en plats i L'Archeveques ateljé. Därefter följde en lärorik tid som elev hos pastellmålaren Gusaf Lundberg. 27 år gammal for han med hjälp av ett resestipendium till Paris där han utvecklade sitt måleri och efter tre år var han den ledande miniatyrmålaren. Som bevis för sin skicklighet blev han invald i franska akademien och utsedd till "Peintre du Roi". P.A Halls hem i Paris blev mötesplats för många konstnärer. En ofta sedd gäst var målaren Alexander Roslin som introducerade P.A. Hall i det franska konstnärslivet. 1771 gifte sig Hall med köpmansdottern Marie Adélaide Gobin från Versailles, med vilken han fick tre döttrar och en son.
Familjen var en viktig del av livet för P.A. Hall, men enligt hustrun försummade han den ofta. I några anteckningar skriver hon följande: "Jag har sedan sexton år offrat allt för att förtjäna min mans förtroende. Jag har fyra barn som jag avgudar, jag har ammat dem. Oavlåtligt frågar jag min käre Hall, hur jag skall vara och hur jag skall uppföra mig för att fästa honom vid mig och vid hans barn. Alltid bedyrar han, att han inte har något att förebrå mig. Nåväl, han är ändå nästan aldrig hemma, försummar sina göromål, är alltid ute, jag vet inte var, har tusen skulder, som gör mig förtvivlad och vilkas upphov jag inte känner". Genom åren uttrycker P.A Hall i brev kärleken till hustrun och familjen, men måleriet och sällskapslivet var konkurrerande intressen till familjelivet. I och med den franska revolutionen försämrades familjen Halls situation. De tidigare uppdragsgivarna, kungafamiljen och aristokratin, förlorade i och med 1789 års revolution sin ställning och ställdes inför rätta som samhällets fiender. Det hjälpte föga att P.A Hall sympatiserade med revolutionen; de tidigare uppdragsgivarna var en allt för stor belastning i yrkesutövandet. Han kände sig tvingad att lämna Frankrike och familjen bakom sig och bosatte sig 1791 i Flandern. I Maastricht och Liège försörde han sig och familjen i Frankrike på sitt miniatyrmåleri. Redan vid avresan till Flandern var Halls hälsa vacklande och han avled 1793 i Liège.
Vill du veta mer? Läs Peter Adolf Hall
av Sven Collin.
