Kvävedioxid

Kvävedioxid - NO2 är en rödbrun gas med skarp stickande lukt, mycket giftig vid inandning och som bidrar till försurningen av miljön även om viss gödningseffekt fås.

Kvävedioxid kommer till största delen från bilavgaser (60-70 %). All förbränning bildar dock kvävedioxider liksom en del industriprocesser. Katalytisk avgasrening minskar halterna från den enskilda bilen med ca 80 %.

Ca 3 % av Sveriges befolkning utsätts för halter som överskrider gränsvärdet, det sker främst i direkt anslutning till stora trafikleder. Långtidsexponering kan ge huvudvärk, ökad infektionskänslighet och andningsbesvär.

Mätning sker sedan 1988 med en Doas kontinuerligt ovan tak i Borås centrum.

Mätningar har även skett på 150 platser(gatumiljö) Excel i kommunen av kvävedioxider i februari 1991 samt en uppföljning i Borås tätort i februari 1994. Det enda överskridandet av vinterhalvårsvärdet skedde på Södra Torget (busstorget) vid den första mätningen. Minskning med ca 25 % skedde av mätvärdena mellan tillfällena trots kallare väder och mindre blåst.

I februari 2007 gjordes en mätning av kvävedioxid(gatumiljö) på 50 platser i centralorten som visade på ytterligare minskningar sedan 1991 och 1994.
Se kartor och resultat i högerspalten.

Miljökvalitetsnorm

Miljökvalitetsnorm
Tätort	ug/m3	Max överskridande/år	OM
Timme	90	175	Högst 200 ug/m3 max 18 ggr
Dygn	60	7
Kalenderår	40
Landsbygd
Kalenderår	30
LARM	400		Minst 3 timmar i rad

Miljökvalitetsmål 2010
Halterna 60 mikrogram/m3 som timmedelvärde och 20 mikrogram/m3 som årsmedelvärde för kvävedioxid ska i huvudsak underskridas år 2010. Timmedelvärdet får överskridas högst 175 timmar per år.

Når vi delmålet?
Delmålet är mycket svårt att nå. Det är framför allt gator med hög trafikbelastning och större trafikleder som uppvisar höga halter. En majoritet av de kommuner som utförde helårsmätningar av kvävedioxid i gatumiljö överskred delmålet. Vissa kommuner överskred delmålet även i så kallad urban bakgrundsmiljö, det vill säga på ett visst avstånd från direkta utsläppskällor.