UTLANDSPRAKTIK  ZAMBIA 2010-MPONGWE MISSION

Gemensam sammanställning:
Vecka tre har startat med att vi har fått nya grannar som visade sig vara en smula oseriösa läkarstudenter från Lusaka. Våra kära grannar har en tendens till att vara en aning högljuda, speciellt runt tolv snåret, vilket vi finner opassande då vi ligger och sussar gott sedan nio tiden. Trots deras ohövliga beteende finner vi vissa av de mycket trevliga och underhållande. Vi har därför lärt en av de roliga filurerna Donald även kallad "donut" och "mc donald's" några svenska fraser som kan komma väl till pass vid ett svenskt besök. Till exempel: "Var kan jag köpa paraply?", "Har ni sett mina glasögon?".
På tisdagen var det dags för den omtalade presentationen för de Zambiska turist studenterna i Luanshya. Helene och Marie hämtade upp oss vid love lodge 456 omkring 08:16, därefter satte vi oss i den mycket insuttna bilen som fortfarande hade en viss förnimmelse av get. Längst vägen lyssnade vi på en mycket välkänd Zambisk artist, som bl.a. har åstadkommit Unleash the dragon och so sexual. Dessa låtar fann vi mycket medryckande medan Marie uttalade sig om några bitar som vi fortfarande inte kan placera. Kan de vara sockerbitar, tårtbitar, eller möjligtvis godbitar? Hm..

På vägen plockade vi även upp en springande karl, även kallad Ezekel, också känd som en av Heléns Zambiska studenter från Luanshya. Väl framme var endast hälften av studenterna där trots att klockan var 09.18... I väntan på studenterna fick vi vetskapen om att vi varken hade ström eller tillräckligt med kablar. Så vi förflyttade oss till ett större klassrum där de fanns elektricitet och Helene begav sig till bookshopen för att inhandla kablar med Ezekel hack i häl. Dom var snart tillbaka och vi kunde börja med våra presentationer, först ut var Malin och Sofie som föreläste om den nya generationen, de vill säga våra barn. Vid tolvtiden var de dags för lunch, vi begav oss till shoprite där vi köpte korv, kyckling och pommes frites som satt fint i magen då vi avnjöt vår efterlängtade lunch efter att vi varit konstant hungriga i två veckor. Efter lunchen begav vi oss åter till studenterna där Lovisa, Elin och Johanna återupptog föreläsningarna, men den här gången om hygien, smittspridning och första hjälpen. Efter detta åkte vi åter till shoprite igen där försäljningen av chocklad nog aldrig varit så bra för butikskedjan som just då. Malin köpte choklad för 50,000 kw, det vill säga ungefär 80 svenska riksdaler. På vägen hem till Mpongwe fick vi ta del av en underbar solnedgång samtidigt som vi avnjöt en "godbit" av unleash the dragon. Vi stannade även till i Kanyenda för att växla några ord med vår vän Albert Golden, men hamnade mitt i en begravning där vi intog sorgehuset tillsammans med vår vän Ezekel och flera kvinnor som kände den avlidne. Här i Zambia håller begravningen på minst tre dagar, då en "cheif" dör kan begravningen hålla på allt ifrån tre veckor till en och en halv månad. Detta var verkligen en berörande upplevelse då kvinnornas sorg sköljdes över oss. Medan Helene pratade med befolkningen i byn, svettades vi ikapp i den igen immade bastuvarma bilen, där vi fick veta att vår vän Erik även känd som toalettgrodan är giftig och är en av "The small five". Även våra omtalade känguru-drake är en av dessa fem.

På onsdagen jobbade vi på våra praktikplatser igen och på kvällen njöt vi av vår första bacon här i Zambia, den visade sig vara alldeles underbar. Därav en riktigt lyckad baconafton!

OP-gänget, Johanna, Elin & Lovisa
Även denna veckan har vi fått vara med på några operationer, då det bl. a. har varit omskärelser och bukoperationer. Då det inte finns några direkt hygienrutiner på sjukhuset, blev vi glatt överraskade då vi kom in och fick byta om till sterila kläder i omklädningsrummen till operationssalen. Dock tror vi inte att våra läkarstuderande grannar som nu går sitt femte av sju år, hade förstått principen då de tog av sig munskyddet när dom skulle nysa och nös rakt ut över patienten. Vi var mycket glada över att få vara med och observera operationerna då detta inte är en möjlighet för oss undersköterskor i Sverige. Vid ett annat tillfälle fick vi oss ett gott skratt då våra grannar ännu en gång underhöll oss. Vi var i lilla operationssalen och skulle gipsa ett ben tillsammans med Dr Chipaila, Dvärgen och Pizzabagarn (vi uppfattade aldrig deras riktiga namn) då pizzabagarn försökte sig på att gipsa med torrt gips. Smart grabb tänkte vi, så även Chipaila som skrattade tills tårarna rann.
Måndag vecka fyra gick vi ronden på respektive avdelning och begav oss sedan till barn och nutrutionsavdelningarna där vi delade ut pennor, stickers, kritor och hårband till alla barn. Detta var väldigt roligt då barnen och föräldrarna blev otroligt glada och tacksamma. Speciellt en liten flicka på nutritions avdelningen som troligtvis hade cancer, som sken upp som en sol och skrattade när hon fick några stickers, tofsar och pennor av oss.
Tisdagen började och det var dags för våran sista outreach här i Afrika. Men innan bilen rullade iväg delade vi ut lite gåvor till varje avdelning. Alla tre av oss tyckte det kändes väldigt konstigt och tråkigt att lämna stället, vi håller alla tummarna för att vi ska komma tillbaka igen.
Vi åkte till två olika kliniker denna gången, när vi kom fram till den andra var det helt tomt. Trötta och varma som vi var, satt vi och väntade på mammorna i ungefär 40 min. Precis när vi skulle åka såg vi 7 mammor komma springandes, så vi fick ut allt och började väga barnen. Detta tog inte lång tid, och vi packade in allt i bilen och rullade hemåt igen.

BF-gänget, Malin och Sofie:
När den tredje och sista veckan på skolan gick mycket snabbt. Vi hade som vanligt lektioner med barnen — i varsin klass. Vi bytte klass så att Malin var i Sofies klass och vise versa. Vi lärde oss flera nya sånger, bland annat: "Old Mc Donald had a farm", "Ticky-ticky-tack-tack" och "Any apple".

I början av veckan pratade vi med lärarna om att ha en "fingerfärgs dag" med barnen sista dagen för att ha en rolig avslutning. De blev först lite förvånade när vi föreslog att vi skulle vara ute, men eftersom det var vår sista dag kom vi överrens om att dagen skulle vara ute på gården. Det var konstigt för de då det skiljer sig mycket från deras arbetssätt. Men det är ju en av anledningarna att vi är här, att skapa ett utbyte av idéer.

När det sedan blev torsdag förberedde vi fingerfärgen ute vid vår kära trädgårdskran. Vi hittade några soppskålar i vårt igen stängda ödleskåp, och även två träslevar. Med hjälp av dessa redskap och torr fingerfärg som vi tagit med från Sverige blandade vi till fem vackra kulörer. Varav en av dem fem blev lite små grumlig, färgen var dock brun så det spelade inte så stor roll.

När fredags morgonen sakta nalkades väcktes av en ivrig tupp. Vi insåg att vi var tvungna att få i oss lite mat innan vi påbörjade det stora avslutningsprojektet, vår sista dag. Det blev lite gröt, sylt och mjölk, vi var sedan redo att köra igång. Vi fick hjälp av de andra tjejerna och Simon med att bära dit allt material, bland annat gula shoprite påsar med presenter och kvarvarande fingerfärg.

När klockan sedan var åtta var vi fortfarande ensamma på skolgården, bortsett från tre barn som ivrigt väntade på att dagen skulle börja. När klockan började närma sig halv nio snåret damp det in både elever och lärare som hade tagit på sig extra fina kläder. Fröken Chiwhale hade tagit med sig två stora högtalare och en tillhörande stereo, och vi förstod då att det skulle bjudas på lite musik under dagen. Lärarna hade också förberett ett program över dagens händelser. Det började med att lärarna höll ett tacktal till oss, sedan fick vi också tacka barnen för att de hade varit i skolan på sitt lov, vilket vi finner mycket omtänksamt. Efter talen satte vi igång med fingerfärgen vilket var ett projekt som verkligen var uppskattat. Både lärare och elever fann sin kreativa sida då de var uppdelade vid två olika bord som fungerade som olika stationer. Där fick de antingen trycka sin hand eller skriva sitt namn på ett rektangulärt kartongkort. De här korten kommer vi senare använda som tackkort till alla er som har bidragit till vårt getprojekt. Vi är båda överens om att de blev mycket fina kort, då alla barn gjorde sitt bästa.

Efter fingerfärgen var det dans som stod på programmet. De dansade allt från deras traditionella dans, till breakdance och afrikans "clubdans". Det var helt otroligt då alla, till och med de minsta barnen som är tre år har rytmen i kroppen, det är precis som att det finns i blodet. Vilket vi stela svenskar var mycket fascinerade av. Allt dansande och all musik resulterade i att Sofie inhandlade två kassettband på marknaden, hur hon nu ska kunna använda dem?!

Sist men inte minst avslutade de dagen med en sång som de hade förberett till oss. Den lyder följande: "We know you are going away, going away from us. We know you are going away, going away from us. Oh, we'll miss you, oh when you go — We'll miss you — oh when you go! Remember to create one union with the Lord, remember to create one union with the Lord.

Malin, we'll miss you, oh when you go — Malin, we'll miss you — oh when you go! Remember to create one union with the Lord, remember to create one union with the Lord.

Sofie, we'll miss you, oh when you go — Sofie, we'll miss you — oh when you go! Remember to create one union with the Lord, remember to create one union with the Lord.

Det var mycket rörande och se all den tid de hade lagt ner och hur mycket de uppskattade vår vistelse. Vi kommer alltid att bära det här med oss!

Avslutning:
Nu har det gått fyra veckor här på Mpongwe. Det är dags att lämna den här underbara idyllen som vi har levt i och beundrats av under vår tid här. Den här resan är något som vi alla fem alltid kommer att bära med oss och aldrig glömma. Det är något som vi hädanefter kommer att relatera till i många olika situationer, vilket gör att våra upplevelser kommer att leva vidare i våra hjärtan.

Näst sista dagen sa vi hejdå till vår käre vän Mr. Tuesday Musaka. Vi träffades klockan 09:00 för att föreviga dessa veckor i form utav en bild, vi visade även vår tacksamhet genom att överlämna ett brev som vi tillsammans har skrivit. Vi blev mycket rörda när det var dags att säga hejdå, men vi kom fram till att det är bäst att inte säga hejdå utan istället, vi ses snart igen!

Sista dagen här på Mpongwe kommer att avslutas på Kanyenda. Vi ska dela ut ytterliggare 13 getter till de kvinnor som inte fick några getter när vi delade ut sist, den 14:e April. Vi är mycket glada att vi får chansen att uppleva den här underbara dagen en gång till, då vi har sett fram emot det här länge nu.

På lördagsmorgonen är det dags att lämna Mpongwe och bege sig till Kenya för att mysa med lite gosiga djur, bland annat lejon, elefanter, bufflar, giraffer och geparder — även kallade de fem stora!
Vi kommer att sakna det här otroligt mycket, men som sagt "vi ses snart igen".

VECKA 1 och 2

Vi samlades på Landvetter 15:00 onsdagen den 7 april 2010 med blandade känslor, dels från oss själva men även från våra anhöriga. Planet lyfte 17:30 från Landvetter och med oss hade vi 227,5 kilo bagage. Bagaget innehöll mycket gåvor till sjukhuset och pedagogiskt material till skolan. Vi landade i Amsterdam klockan 19:00 och tog sedan nästa nattflyg mot Nairobi 20:40. Vi försökte boa in oss bland säten, väskor och människor, vissa sov mycket, andra inte. Vi underhölls under flygningen med mat och filmer. Vi landade sedan 05:45 i Nairobi där vi fick vänta på nästa flyg till Ndola, som skulle gå 08:45. Flyget var en timma försenat så 09:45 kom vi äntligen iväg igen. Efter att ha sovit på golvet i några timmar och fått en liten inblick i det afrikanska livet och lukten var det ganska skönt med lite sömn. Vi landade i Ndola runt 12 tiden där vi möttes av 30 graders värme, en massa kontrollanter och vår nu käre vän, Albert Golden, som skulle ta oss med bil vidare till Mpongwe. Innan vi skulle vidare växlade vi pengar, de flesta av oss gick ut från banken med 45 4000 Kwacha, ZK, andra med mer. Albert lyckades pressa in våra 227,5 kilo bagage plus oss 7 personer i en liten minibuss, sen väntade en två timmars bilfärd till Mpongwe, på vägen skådade Malin get-hundar eftersom vi letar febrilt efter getter till vårt get-projekt. Vi stannade i Luanshya där vi köpte bröd, ägg, smör, frukt och annat som också fick trängas in i bilen. Vi fortsatte sedan vidare mot Mpongwe där vi möttes av många otroligt trevliga människor. Vi fick ett kärt återseende och varmt välkomnande av Mr Tuesday Musaka. Vi var ett gäng mycket trötta tjejer som nådde vårt otroligt fina guesthouse. Där träffade vi vår maid Mrs Fitness, våra närmaste grannar Sylvia och Dr Göran Aldsman från Kinna som jobbade för Rotary, även deras barnbarn Simon och hans vän Amy från Nya Zeeland. Vi träffade även Urban och Ulrica, ett annat svenskt par som har bott i Mpongwe i ca 1½ år med deras tre sönder. Vi lagade sedan varma koppen och knäckebröd med kaviar MUMS! De satt fint ska ni veta! Strax efter detta gick strömmen, som tur var hade vi värmeljus med oss, vissa av oss hade även pannlampor som senare fungerade extremt fint vid ödlejakt, spindeljakt, myrsopning och myggnätsreglering tillsammans med en mopp som Sofie sedan lyckades parkera på sin kudde. Citerar Malin "-Men du Sofie? vi vet inte vart den där moppen har varit!!" Myggnätsregleringen slutade inte som förväntat, de gick sedan åt skogen tillsammans med många andra incidenter. När strömmen sedan kommit tillbaka lyckades Lovisa fastna i fläkten med sina hörlurar som delades i åtta bitar, fläkten gick att reparera som tur var. Vi trodde sedan vi fått besök av både hund och fladdermus eftersom de fanns härliga knarrande ljud lite här och där. Så fram med flicklampor och mördarmoppen, dock fann vi varken fladdermus eller hund. Sedan var det dags att nanna och skriva lite dagbok tillsammans med ljus från våra pannlampor. Vi vaknade av tuppen och även Lovisas alarmsignal "Olsen Brothers — fly on the wings of love" extremt högt enligt vissa klockan halv 8. Vi begav oss sedan till skolan för ett kort besök, enligt avtalad tid stod vi där som trogna svenskar men blev inbjudna och fastnade mitt i en HIV kurs för vuxna i byarna runt omkring, där vi stannade i 1½ timma innan vi gick tillbaka hem och åt frukost som bestod av rostat bröd i stekpanna med stekt ägg på. Vi fick även en inbjudan till Musofu Baptist Church nästa söndag som ligger ca 6 mil härifrån samt en mycket fin karta ritad av Justin. Sedan tog vi vara på solen en stund och begav oss till Marknaden. Där vi köpte chetenge för ca 20 kr och även avokado för 80 öre styck (eller de vill säga chetenge 20 000 ZK och avokado 500 ZK). Efter marknaden gick vi hem och åt pasta carbonara och festade till med lite tomater och juice som vi hade inhandlat. Vi träffade även Stella från Sydafrika och Henry ett annat svenskt par, Henry har svenska föräldrar men har bott här hela livet. De bjöd in oss på grillfest/brajfest på lördag (10/4).
Efter detta solade vi och bonnabrännan är fin! Vi bekantade oss även med vår nyfunna vän Gördel-agda, Malin misstog henne för att vara en katt först men insåg senare att de faktiskt var en höna. Vi önskar dock att Gördel skulle gå ner i den rykande sophögen men vi insåg sedan att vi faktiskt behöver henne, dels för de färska äggen men även för sällskapet. Därefter var det promenad som gällde där vi följdes och vaktades av hunden Buzz som Malin fann mycket "o" trevlig. Buzz reagerade varken på svenska, engelska eller lamba, så vi drog slutsatsen att byrackan var döv. Vissa av oss önskade Buzz död istället för döv då han gjorde vissa opassande saker. På vägen tyckte Lovisa sig se en jättehöna/fasan men som i själva verket var ett palmblad. Väl tillbaka i guesthous även av oss kallat love lodge 456 blev Elin intimt attackerad av en "känguru med klor, morrhår och känselspröt" som Sofie så fint kallade det. Vilket senare visade sig vara en gigantisk gräshoppa. Malin kastade sin berömda "din bil-kortlek" efter varelsen hade jagats med både flugsmäck och mördarmopp, vilket resulterade i en snabb och smärtfri död. Gräshoppan — kängurun — flygande draken. Ja kärt barn har många namn ligger nu väl paketerad i en plastpåse på frysen i väntan på obduktion. Vi jagade senare även gräshoppans vän som troligtvis nu ligger i Maries väska och har det gött. Vår kära granne Simon har lovat att ge oss lektioner i Lamba då vi redan nu upptäckt att vi behöver ha med oss några enkla fraser. Inga hundar eller fladdermöss ikväll, inte heller några hörlurar i fläkten och strömmen är fortfarande kvar. Men myror finns det allt gott om. I morgon får vi grannar från Lusaka hoppas de kommer trivas lika bra som vi har gjort.

 
Vi fick besök av en handelsman vid namn Patrick som sålde trä hantverk, vi var först inte speciellt intresserade, men de slutade med att vi handlade för 300 000 ZK. Vilket motsvarar 460 svenska kr.
Våra grannar som kom från Lusaka var inte vilka grannar som helst, det var nämligen hövdingen i en utav de 72 stammarna Chikankaka Tonga. Vi gick in till Göran och Sylvia för att lämna bebiskläder och fick då reda på att de hade vänner hos sig. När vi väl hade hälsat runt som vi brukar, det vill säga ta i hand och säga "nice to meet you" viskade Sylvia att dom hade besök av en hövding. Ingen förstod att detta var kvinnan vi precis hade skakat hand med. En hövding är markägare, rättsväsende och har stor makt i en by. När man träffar en sådan person ska man alltid gå ner på knä och buga, man ska vara lägre ner än chiefen. Vi gjorde helt tvärtom istället, något som vi tycker är så typiskt oss. Hövdingen och hennes dotter med familj var med på brajen hos Henry & Stella. Chief the ness hade en statussymbol som visade sig vara en piskliknande antilopsvans med tillhörande stav och pärlor. Pärlorna symboliserade hennes kristna tro och stamtillhörighet. Vi ansåg att svansen var mycket underhållande och väldigt unik. Det tyckte nog hon också då hon ideligen smekte den sträva svansen. Detta var en mycket trevlig kväll med provsmakning av inshima, kyckling, nötköttskorvar, tomatsås och nybakat bröd. Vi fick vår första lektion i hur man äter inshima med händerna. Vi fick även dessert, en mycket god guavakaka ihop med grädde. Efter brajen tog vi en promenad rakt ut i bushen tillsammans med våra nya vänner Urban, Ulrica och deras treåriga son Ivar som guider.
Vi fick följe hem till dörren där vi möttes av vår säkerhetsvakt Justin. Han hade en mycket stilig uniform på sig, en svart batong och en ficklampa med sig. Vi hann bara komma innanför dörren, då vi fann en ödla på väggen, samt en under stekpannan och jakten började med Sofie i täten, dock utan pannlampa. Vi andra skrek hysteriskt, men Sofie var den enda med jaktinstinkt och dök på ödlorna. Ingen kommer att tro oss, men Malin och Lovisa har filmat hela händelsen så gott om bevis finns det.
Efter jakten kom Simon in och skulle påbörja sin lamba-kurs. Vi fick lära oss några hälsningsfraser och de viktigaste orden ex. Mabuka shani som betyder godmorgon, hur har du stigit upp?
Det blev söndag och det var dags att gå till kyrkan som bara ligger en liten bit bort. Det var uppstigning halv nio och avgång mot kyrkan i byn halv elva. Vi fick i oss en god äggfrukost och lite te trots att vi inte har någon vattentillgång från kranen. Väl i kyrkan placerade vi oss relativt långt fram då vi tyckte att de var en smart ide eftersom vi ville ha bra sikt. Men vi blev ombedda att flytta på oss då vi hade satt oss på körens bänkar. Efter det förflyttade vi oss till bänkarna på andra sidan för att behålla sikten. Men sedan beslutade vi oss trots allt för att sätta oss längst bak i kyrkan för att kunna fotografera ostört. Det visade sig vara en mycket dålig ide, då bänkarna var väldigt klena och vägde inte speciellt mycket. Vi lyckades ställa bänken på dess kortsida, ungefär som en gungbräda, i följd av en enorm smäll mitt i kyrkan inför hela församlingen. Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta då vi hade alla ögon riktade mot oss. Gudstjänsten var lång men innehöll mycket härlig sång och gott sällskap gjorde att tiden flög iväg. Sedan gick vi hem och åt nudlar med thaigryta som visade sig innehålla på tok för mycket salt. Men den slank ner ändå! Resten av dagen spenderade vi i solen på baksidan av love lodge 456 men även hos vår kära vän Mr Tuesday Musaka. Där vi åt inshima, ris, kyckling, sås och kålsallad.

 
OP-gänget, Johanna, Lovisa och Elin
Sjukhuset är uppdelat i tre huvudavdelningar, en mans-, kvinno- och barnavdelning. Första dagen på praktiken var bra, vi fick en bra introduktion av syster Jane och sedan placerades vi ut på varsin avdelning. Andra dagen var det dags för outreach tillsammans med en barnmorska, två sjuksköterskor, en chaufför och vår granne Simon. Vi åkte rakt ut i bushen på en knagglig väg i30 km/h , efter en och en halv timma kom vi fram till en by där vi möttes av en tom klinikplats. Efter en stunds väntan kom det några kvinnor med barn och det droppade in mer och mer. Johanna och Lovisa fick ta blodtryck på de gravida kvinnorna samt kolla hur många veckor de hade gått av sin graviditet och vägde kvinnorna. Elin och Simon vägde barn och fyllde i papper, men hjälpte även till med blodtrycksmätning och vikt. I varje by finns det en klinik med ett hus som består av lerväggar och halmtak. Sjuksköterskorna ger vaccin till både gravida kvinnor och barn mot polio, mässling m.m. Det var en fantastisk upplevelse som gav oss mer erfarenheter och vi hade väldigt roligt. Vi var borta från nio till fyra på dagen. Det är outreaching varje tisdag och man åker till olika kliniker.

 
BF-gänget, Malin och Sofie
Medan Lovisa, Elin och Johanna tillbringade dagen ute på outreach var Sofie och Malin i skolan som ligger100 meterfrån Love lodge 456. Där börjar dagarna med "Good morning teacher! How are you!?" Sedan är det dags för morgonbön då vi tillsammans tackar för att vi kunnat ta oss till skolan. Därefter startar barnens lektioner då klasserna är uppdelade efter ålder. Lektionerna innehåller mycket sång för de mindre medan de äldre har mer teori på schemat. Många av barnen bor en bit ifrån vilket gör att de lätt kommer för sent men de smyger tyst in och sätter sig i sin bänk. Barnen har stor respekt för läraren då de ständigt påminner barnen om vad som händer om de inte gör som de blivit tillsagda. Skolan genomsyras av glädje och lust att lära framförallt bland de mindre.

När Malin och Sofie kom hem från skolan och Lovisa, Elin och Johanna kom hem från outreachen var våra vänner från Lusaka hos oss. Heléne, Marie, Malin och Malin bodde i guesthouset bredvid oss, vi åt god mat tillsammans och förberedde oss inför getprojektet som skulle hållas dagen efter.

Getprojekt onsdagen 14/4-2010 
Vi steg upp på onsdagsmorgon den 14/4 kvart över 6. Vi åt frukost tillsammans med Albert och Morris och begav oss senare till Kanyenda vid åtta tiden.
När vi kom dit möttes vi av 11 stycken getter som Heléne hade fixat dagen innan. Vi kastades direkt in i en fartfylld kamp mellan människa och get. Heléne och Marie lämnade oss för att leta efter mer getter runt om Kanyenda. De var borta 4-5 timmar, och under tiden höll vi oss sysselsätta med att passar getter och bygga grind till gethagen. Detta var ganska roligt då männen bara skrattade åt oss, eftersom vi var kvinnliga arbetsledare i ett land där bara männen har talan. Vi döpte getterna till bl.a. Glenn, Gunborg, Bambahatt och Swamplo.
När Heléne och Marie kom tillbaka hade de hittat ytterligare 10 getter som de hade lagt i deras bagage på bilen. Vi fick in de i hagen och Albert och Morris kom dit med ytterligare10 st . Allt gick bra förutom att en get rymde hela tiden, men denna get var senare först ut när det var dags för utdelning. Kvinnornas glädje och tacksamhet var otroligt stark och oförglömlig. För att arbetet skulle fungera så effektivt som möjligt hade var och en sin uppgift. Johanna, Malin, Sofie och Malin skrev kontrakt med kvinnorna. Simon, Elin, Lovisa och Morris fångade febrilt getter under den stekheta solen. Heléne och Marie assisterade och presenterade projektet då Albert Golden översatte till Lamba som gjorde det solklart för kvinnorna. Marie och Malin tog många fina kort och filmade vissa stunder. Vi hade en heldag och när vi kom insåg vi att solen hade tagit mer än vi trodde och vi var som kokta kräftor. Vi hade endast ätit tre små bananer var sen klockan 8 på morgonen, som Heléne köpte längst vägen. När vi kom hem vid 6 tiden skulle vi precis göra mat då strömmen gick vilket resulterade i stor frustration. Vi tryckte i oss lite knäckebröd och digestivekex. Elin, Johanna och Sofie tog en dusch under trädgårdskranen under den kolsvarta natthimlen, medan Malin & Lovisa trängdes i den mögliga cement-duschen som de andra tjejerna vägrade att gå in i.