Mike, Andrea & Olivia i Masai Mara, Kenya

Mike, Olivia & Andrea SMHR08 i Masai Maara, Kenya

Masai Mara del 1.                                         2010-11-18
 
 
Tisdagen den 9:onde November 2010 började vårat livs största äventyr. Sex förväntansfulla elever sammanstrålade på Landvetter flygplats i Göteborg kl. 15.00.
Känslorna var splittrade, några grät vid avskedet av sina nära och kära, andra hade svajiga spagetti ben inför flygresan men alla såg fram emot att få hoppa på planet.
Vi pressenterades inför två nya deltagare som skulle följa med Olivia, Mike och Andrea till Masai Mara. Rickard, den korta och David den långa. Det tog inte lång tid innan vi lärde känna dem, och vi trivs verkligen tillsammans.

 
Efter ett stopp i Amsterdam, och sedan en åtta timmars lång flygresa till Nairobi chockades vi av värmen som slog oss rakt i ansiktet. Alla var panik kissenödiga, en del hade påsar under ögonen men så fort vi kommit in på flygplatsen spärrades många ögon upp inför nya intryck.
Säkerhetskontroll, efter formulär, efter passkontroll och väskhämtning stod vi alla ute och skulle snart bli upphämtade och åka vidare till Sarova Stanly.
Väl framme blev i väl omhändertagna utav en personlig personal, och vi fick våran första varma handduk med doft av citron som var och en fick tvätta sina händer med innan middag. Vi blev tilldelade våra rum som vi genast gjorde oss hemmastadda i. Sarova Stanley visade sig vara ett väldigt populärt hotell, vilket vi märkte när den röda mattan rullades ut för Kenyas president som kommit på besök för att äta lunch. Vi mötte upp våran vän Antony som vi haft kontakt med via facebook sedan hans och Fransies besök i Sverige. Vi fick vårat schema för de närmaste dagarna och vi fick möta Sara en av personalen på Stanley som skulle visa oss runt i Nairobi. Vi gick för att växla pengar och köpa våra uniformer. Direkt när vi lämnade hotellet märkte vi att Nairobi var en otroligt hektisk stad. Det fanns otroligt mycket folk på de små gatorna sa man var tvungen att se sig för hela tiden. Dessutom finns det inga övergångsställen i huvudstaden så att det passerade folk kors och tvärs över gatorna mitt i trafiken. Det vi blev så förvånade över var att det faktiskt verkade fungera.
Sökandet efter uniformer och kläder tog flera timmar och man var lite frustrerad efter att gå runt i svett och värme bland tusentals människor utan något resultat så när vi väl hittade en affär som verkade lovande så blev alla glada. Vi fick köpt allt vi behövde och begav oss sedan tillbaka till hotellet där några fick 2 timmar efterlängtad sömn innan det var dags att få lite mat i magen.
Dagen efter så förflyttades vi till Sarova Panafric vilket också är ett 4stjärnigt hotell där vi fick bo i lägenheter istället för rum vilket var helt perfekt. Konceptet på Panafric var snarlikt Stanleys men maten skildes på de båda platserna och Panafric fick högre betyg.

 
Efter en lång och guppig resa ut till Mara (den såkallade afrikanska massagen), har vi redan samlat på oss minnen som aldrig kommer gå ur tiden. Först två helt fantastiska Game Drives där vi kom så nära man kunde The big fives och savannens alla djur.
En helt otrolig kväll tillsammans med trevligt sällskap, masai dans,  god mat, under stjärnklar himmel och öppen eld. Dagarna går och man känner sig mer och mer som hemma i Afrika.
Atmosfären och området är fantastiskt vackert, grönskande träd, regnbågsfärgade blommor och vilda djur omringar oss dagligen.
Människorna är dem mest vänskapliga och omtänksamma vi någonsin träffat och man kan inte känna sig annat än välkommen.

 Masai Mara del 2.                                                                                                           2010-11-25
 
Kändes som att det var igår vi skulle skicka in den första rapporten, den här veckan har gått för fort. Men man får väl förlita sig på det gamla ordspråket "tiden går fort när man har roligt".

 
En dag från tidigt soluppgång till läggdags i Mara..

 
När alarmet ringer på morgonen känns det inte som hemma, att man bara vill dra täcket över huvudet och somna om igen. Även om man är trött, så ser man fortfarande fram emot dagen och så fort man gått utanför dörren möts man av leenden, glada människor som frågar om man sovit gott och önskar en än bra dag. Redan där breddar man sitt eget leende, man går med raskare steg mot praktiken och säger glatt "Jambo!" till alla man möter.
Först passerar man chaufförerna, som lyfter på kepsen och ler brett med sina vita tänder. Efter det kommer tvättstugan och städpersonlaen, där alla slår hand i hand, ger en high five och frågar om man lämnat in den vita skjortan för tvättning ännu.

 
Genom den lilla korridoren mellan personalavdelningen och gästavdelningen turas man om om att hålla upp dörren för någon. Ner till receptionen möts man av förväntansfulla gäster som snart ska iväg på sina Game Drives. Man håller tummarna för att dem ska få se "the big five" och traskar vidare, var och en till respektive avdelning.
Andrea och Mike klär fint i sina rödgrön rutiga förkläden, vita skjortor och zebramönstrade hårnät. I köket får man prova på olika avdelningar, bageriet, konditorier, charken, kall -varmköket.
Medan Mike i ena änden av köket står med en yxa i handen och försöker filéra ett rått getben, dekorerar Andrea alla möjliga sorts desserter. Inne i köket är det fart och fläkt hela tiden, men tack vare människorna håller man stressen nere och humöret uppe.
Varje dag är en utmaning, i köket handlar det mest om att försöka förstå sig på den afrikanska brytningen bland allt buller med kastruller.
Men efter många "sorry?", "come again" eller bara "huh?" så går det alltid vägen ändå.

 
Under luncherna sammanstrålar vi, Andrea och Mike bakom buffébordet och Olivia i sin sofistikerade dräkt i serveringen.
Serveringen handlar mycket om att ta beställningar, plocka tallrikar, diska och vara gästerna till lags. Dem första dagarna i serveringen blir man väl omhändertagen av personalen som lär en allt dem kan och svarar på alla dina frågor.
Även om Olivia redan hade en fot inne i serveringsbranschen har hon lärt sig mycket nytt, och som hon definitivt kommer ta med sig hem till Sverige.
Våran lilla goding till handledare, Seif också kallad Eddy Murphy har lagt upp ett toppen schema för att ta vara på serverings dagarna på bästa sätt.
I restaurang och serveringen kommer man få prova på, frukost -lunchservering, kvällsservering, bar, teservering, vara bordsvärdinna och även åka med ut på Busch Dinner, Boma Dinner eller Sadona.

 
Oftast jobbar vi alla olika skift, men äter alltid en gemensam lunch i Drivers matsalen. Maten är inget att klaga på, vi blir bjudna på olika sorts rätter, bröd, soppor och desserter varje dag.
Efter lunchen brukar våra dagar se olika ut beroende på avdelning, vissa jobbar kvällsskift, andra dag.
För dem som avslutar sina dagar på eftermiddagen brukar vi spendera mycket tid tillsammans där vi bland annat underhåller oss med kortspel, gitarr, allsång, film och massa spratt. Vi är ett riktigt skönt gäng här i Mara, och våra dagar fylls varje dag med mycket ny kunskap men också fjanterier.

 
Vi njuter av varje dag och varje dag är en dag vi kommer minnas.

 
Hjärtliga hälsningar från Mike, Andrea & Olivia.

Chen, Jasmin & Amanda SMHR08 i Nakuro, Kenya

Det har nu gått en vecka för oss här i Nakuru. Vi kan meddela att det varit en händelserik vecka.Vi sa hejdå till våra vänner uppe vid great rift valley, ett utav de lite sorgligare ögonblicken under våran resa än så länge. Sedan åkte vi (Jasmin, Chen, Amanda & vår lärare Marie) vidare till Nakuru medan dom andra åkte till Mara. På vägen dit fick vi starka intryck utav hur folket ute på landsbygden bor. Vi såg hur de tog hand om sina boskap längst med vägarna, det var även här vi såg babianerna för första gången, springandes längst med diket. På vägen tog vi oss en liten paus och köpte vatten och lite fika. Resan tog sammanlagt 3 timmar. Väl framme vid nationalparken var Marie tvungen att fixa i ordning lite papper, så vi satt själva kvar i bilen med dörren öppen eftersom att det var så varmt ute. Vi ser en söt liten apa som kryper under bilen och hoppar sedan in i bilen. Hysteri utbryter och alla runt om kring oss skrattar roat.På vägen till Lodgen ser vi 3 lejon uppe i träden. Vi får reda på att lejonen här är speciella, de tillbringar största delen utav sin tid uppe i träden. Vi konstaterar snabbt att det finns gott om babianer även i parken, men även många andra djur.När vi anländer blir vi varmt välkomna utav personalen som visar oss raka vägen in i restaurangen där vi sitter och äter en väldigt god lunch tillsammans. Här får vi veta att personalen har väntat på oss ett bra tag och ser fram emot att få jobba med oss. Väldigt trevlig och social personal.När vi är mätta och belåtna träffar vi Susan som för tillfället är hotell maneger, hon visar oss vårt rum. Vi bor i samma hus som henne, alltså bor vi bland de högsta hönsen, väldigt högt upp på berget. Vi kan passa på att säga att Lodgen är placerad uppe på ett berg med en perfekt utsikt över Lake Nakuru och alla flamingon. Vårt rum består utav tre sängar, två garderober och ett sminkbord. Intill oss har vi en dusch och toa, och mittemot oss bor Susan. Vi har även ett vardagsrum som är fullt möblerat med soffor, bord och en TV.Under eftermiddagen får vi chansen att åka på en game drive (safari tur). Det är här vi får se hela parken och alla möjliga djur bara några meter från bilen. Vi åker även ner till sjön där vi ser alla vackra rosa flamingon och pelikaner som har en lätt rosa nyans. Vi fick även tillfället att åka på en morgon tur. Där såg vi i princip såg alla möjliga djur. Tydligen har man en större chans att se alla djur under morgon timmarna. Vi åkte till "ap-berget", där babianerna brukar hålla till. Där har man en vacker utsikt över hela sjön och nationalparken.Eftersom att vi befinner oss i en ganska så fuktig del utav Kenya är det svårt att undgå alla kryp! Det blev ett faktum för oss igår kväll (fredagen den 19) då vi först blir anfallna utav en ca 3cm stor humla i matsalen. Och sedan blev vettskrämda när vi fann en ca 5cm stor och hårig spindel klättrandes på våra väggar.Praktiken är super, personalen gör det hårda arbetet mycket lättare. De skojar och försöker lära oss Swahili, Chen har kommit längst vad gäller språket. Vi har fått ett arbetsschema som är uppdelad i olika kategorier. Jasmin fick börja med tvätten, Amanda började med att städa de allmänna utrymmena så som matsalen, baren m.m. och Chen fick börja med inventeringen. Det är lärorikt och samtidigt ger vi dom en annan syn på arbetslivet. De flesta här har arbetet på samma sätt i 10 år och vet egentligen inget bättre. Det uppstår väldigt roliga diskussioner om arbetstimmar och lön här. Jasmin blev sjuk de första dagarna här med hosta och feber, och även Amanda blev krasslig, och i slutet utav veckan blev även lilla Chen kraslig.Vi har haft det helt underbart, tillgången till poolen när vi är lediga är ett stort plus för oss. Vi älskar personalen och cheferna som är så himla snälla och tar hand om oss. Det är väldigt svårt att beskriva känslan att vara här, vi har svårt att förstå det själva ibland. Alla vill veta vilka vi är och hur vi har det i Sverige, dock har de svårt att förstå och föreställa sig hur det egentligen är. Vi storm trivs och vill inte återvända till "verkligheten" riktigt än.

Rapport II

Nu har vi varit i Kenya i tre veckor. Vi trivs fortfarande superbra och vill verkligen inte åka hem. Under den senaste veckan har vi hunnit med massor av grejer. I fredags på vår lediga dag tog vår handledare Jane med oss till stan för att vi skulle få chansen att besöka ett barnhem. Barnen var hur söta som helst, hade vi kunnat så hade vi adopterat allihop! Barnen var väldigt fascinerade av att de kunde se sig själva genom skärmen på vår filmkamera. Stora leenden och många nävar viftades framför kameran. Vi tog även chansen att dansa "huvud axlar knä och tå" med dem. Det var inte utan sorg vi lämnade barnhemmet, men tanken om hur bra vi själva har det växte nu starkare. Efter besöket på barnhemmet gick vi en tio minuters promenad för att få chansen att inhandla lite souvenirer. Vi gick även till en del supermarkets där vi bland annat köpte klänningar och choklad.
Veckan har verkligen gått undan. Amanda fick inviga det oerhört snygga hårnätet och kockhatten i köket undertiden som Chen fick bredda leendet ännu mer nere i receptionen. Jasmin fick kontrollera lagret så att allt stämde och kontrollera att det fanns rätt mängd alkohol i baren.  
Arbetsdagarna är långa och rasterna är få. Det är inte ovanligt att få jobba tio till tolv timmar per dag beroende på vilken avdelning man är på. Jasmin fick gå upp klockan 05:00 för att förbereda frukostbuffén undertiden som Amandas arbetspass i baren höll på från 09:30-23:00 med två timmars rast på eftermiddagen. Men dagarna går undan ändå, med de trevliga arbetskamraterna är det ibland till och med tråkigt att få sluta.  
Vi kommer allt närmare personalen, vi känner redan att tiden är för knapp innan det sorgfyllda avskedet kommer att ske. Det kommer bli mycket svårt att lämna alla eftersom vi nu mera är en del av Lion Hill- familjen.  
Här om dagen tog vi oss friheten att låna en del av köket för att baka svenska hederliga kanelbullar. Det blev en stor hit, så stor att vi var tvungna att baka ytterligare en sats dagen därpå.  
Dagarna rullar som sagt på och vi försöker att inte tänka på att tiden börjar rinna ut. Exakt en vecka av vår praktik återstår, sedan väntar en oerhört spännande safarivecka i Amboseli.