Grävling

Grävlingens (Meles meles) utbredning i Sverige sträcker sig från söder (förutom på Gotland) till mellersta Norrland. Grävlingsstammen har under de senaste årtiondena ökat i både antal och utbredning men den är vanligast i landets sydligaste fjärdedel.

Eftersom de är långsamma djur är de inga effektiva jägare. På våren är grävlingens favoritföda daggmaskar och den håller då mest till i rika naturmiljöer som lövskog och övergivna jordbruksmarker. Senare på sommaren och på hösten äter den en hel del säd och bär och finnsr då även i skogar och på hyggen. Dieten består också av insekter, as och avfall. Honan blir könsmogen vid två års ålder och föder 2 till 3 ungar under januari – mars månad. Ungarna kommer fram ur grytet två månader senare. Grävlingens effektiva grävande resulterar i stora gryt, med flera ingångar, som kan vara påbyggda sedan flera sekel.

Skador och olägenheter

Grävlingen kan orsaka skador på hus genom att den gräver gryt under dem. Den kan göra skada på havrefält genom att gå runt och bryta ner strån för att komma åt sädeskornen. I trädgårdar kan det hända att grävlingen skapar latriner vilket inte uppskattas av tomtägaren.

Grävlingen är också inblandad i många trafikolyckor.

Alternativ till skyddsjakt

Genom ultraljud, resonansljud eller skrämselanordningar kan man skrämma bort grävlingar som gräver under byggnader. Det finns olika varianter att på marknaden. Grävlingarna förknippar obehaget med platsen och ger sig av för att hitta en lugnare plats att gräva sitt gryt.

Jaktbestämmelser

Jakttiden på grävling är 1 augusti – 15 februari i hela landet. Även att fånga i fälla är jakt. Om grävling kommer in på gård eller i en trädgård och där orsakar skada eller annan olägenhet får den skjutas eller infångas hela året (så kallad skyddsjakt).

Ansvar

Grävlingar är inget skadedjur eftersom de inte orsakar olägenhet för människors hälsa. Fastighetsägaren får själv ta ansvar för att vidta åtgärder mot grävling.