”Jag drömmer om ett jämställt Norrby”

Slump och styrka förde Suaad Jama Mohammed till just Norrby, där hon i dag är en omtyckt och engagerad fritidsledare som brinner för allas lika värde.
– Jag vill ha ett mer jämställt Norrby och då måste man börja med de unga, säger hon.

Suaad Jama Mohammed flydde krigets fasor i Somalia och kom till Norrby 2003 tillsammans med sin då treåriga dotter.

I dag är hon ensamstående och stolt mamma till fyra barn och har dessutom nyligen blivit farmor.

– Jag är nog lite ”mamma” för ganska många barn och ungdomar som bor här i området. Jag vet vad de heter och brukar alltid säga hej och prata med dem. Och jag är inte rädd för att säga ifrån om jag ser något som är fel, säger hon.

Suaads dröm om Norrby handlar om trygghet och jämställdhet, där alla är med och bidrar. Som fritidsledare på Norrbyhuset – att aktivitetshus för barn och unga – har hon själv möjlighet att göra skillnad.

– Hos oss möts hela världen, det är verkligen alla språk och alla nationaliteter. Ungdomarna gör saker tillsammans och lär känna varandra, vilket i sin tur skapar trygghet, säger Suaad.

En gång i veckan arrangeras en särskild ”tjejkväll” för att tjejerna ska kunna ta plats utan att killarna dominerar.

– Det är tjejerna själva som styr över programmet och det har blivit oerhört populärt. Det kommer tjejer i alla åldrar, och inte bara från Norrby utan även från andra delar av Borås.

Suaad både har och har haft många olika engagemang genom åren i det lokala föreningslivet. Hon vill vara med och påverka och tycker att det är viktigt att driva förändring tillsammans med kommun och föreningsliv.

– Men en del tycker nog att jag är ganska jobbig, för jag ställer många krav också och ser till att saker och ting faktiskt blir gjorda.

I detta synsätt ingår även att själv alltid föregå med gott exempel, efter devisen att även om människor inte alltid lyssnar på vad du säger så kanske de tar efter vad du gör.

– Om jag ser en omkullkastad cykel på marken så ställer jag upp den mot närmaste husvägg, precis som jag alltid plockar upp skräp som ligger på marken och slänger i närmaste papperskorg. För mig är det ett väldigt konkret sätt att ta ansvar för boendemiljön och få fler att göra samma sak. Nästa gång behöver jag kanske inte göra något alls – då hinner någon annan före!