Vård av vatten fint för fiskar

De flesta är barfota i badtofflor, någon har gummistövlar. En sval morgon, och kyligt vatten, men det hindrar inte femteklassarna från Sandaredskolan att ge sig rätt ut i den lilla ån. För idag ska det ordnas bättre liv för vattnets varelser.

– Där har vi en lös sten, den kan ni ta. Kasta så långt ni kan, men akta fötterna, säger Johannes från föreningen Sportfiskarna som leder arbetet.

Innan dess har han berättat varför det här är bra, att lägga tillbaka sten från kanterna av ån. Att kasta ut dem mitt i fåran. Att ta stockar och grenar från sidan av ån och lägga dem i vattnet. Där blir det plats för fiskar att lägga lägga sin rom eller att stå och gömma sig bakom.

Väldigt många vattendrag i Sverige, från små bäckar till stora floder, är starkt förändrade av människor genom tiderna. Sandaredsån också. Här och där kring platsen där eleverna har samlats kan man se var vattnet tidigare har slingrat sig fram, innan den lilla ån grävdes om och rätades ut.

Bättre liv för fiskar

Stenar har lyfts upp på kanterna, också för att strömmen ska flyta snabbare, kanske för att få fart på flödet fram mot en kvarn, för att det skulle gå att flotta timmer, eller för att leda bort vatten från marker som kunde odlas om de gjordes torrare. Bra för människor, men inte så bra för andra organismer som lever under, på eller nära vattnet. De senaste åren har elever från Sandaredskolan hjälpt åns varelser till ett bättre liv igen. Och det fungerar.

– Här har vi bilder från förra året när era kompisar som går i sexan nu var här, berättar Johannes. De gjorde samma sak som ni ska göra nu, men på en sträcka lite längre ner.

Före och efter jobbet i vattnet har Sportfiskarna provfiskat tillsammans med skolklasserna. Man bedövar fiskar tillfälligt med elektrisk ström, tar upp, mäter och räknar – sedan får de komma tillbaka levande i vattnet.

– Det gick dunderbra! Innan de lade tillbaka stenarna fångade vi 45 öringar, och året efter så blev det 114 öringar. Mer än dubbelt så många.

Tungt och kallt - men det gick!

Efter tungt arbete är det skönt att kliva ur kallvattnet och gå eller springa en liten bit uppströms till nästa station för dagen, där biologen Peter berättar om alens löv, som trädet bygger av solljus, koldioxid, vatten och lite näringsämnen. Lövet som sedan blir mat för mikroorganismer och insektslarver, som blir mat för fåglar och fisk. Livets förunderliga kretslopp, helt enkelt.

– Vi har kastat i sten i vattnet för att hjälpa fiskarna, säger Emelia. Vissa stenar var lösa, andra satt fast, men vi hade redskap. Det var kallt, det gjorde ont av kylan – men vi fixade det!

Många samarbetar för att det ska bli utomhusdagar, med upplevelser, kunskap om livet kring vattnet och praktiskt arbete ute i ån. Det är ett Leaderprojekt som EU delfinansierar. Lygnerns vattenråd driver det, i samverkan med Sportfiskarna och med stöd av Viaredssjöns fiskevårdsområde. Och så ska vi inte glömma nyckelpersonerna – eleverna och lärarna på Sandaredskolan.