Åldrandets möjligheter – konferens för ökad livskvalitet bland seniorer

I sin föreläsning om ofrivillig ensamhet konstaterade hon bland annat att alla äldre inte är ensamma, att all ensamhet inte är ofrivillig men att existentiell ensamhet, det vill säga att känna sig ensam och utanför, är förödande. Ofrivillig ensamhet är en dödlig situation, eftersom det ökar risken för allvarliga depressioner vilket i sin tur kan öka risken för till exempel hjärt- och kärlsjukdomar.

Vad kan då öppna mötesplatser och träffpunkter i kommuner göra för att nå dem som är ofrivilligt ensamma? Hur skapar man något som är meningsfullt för varje enskild individ?

Susanne Rolfner Suvanto ger flera exempel på vad som är viktigt att tänka på. Det handlar naturligtvis om fysisk tillgänglighet men det är också mycket annat. Vilka möjligheter finns det att ta sig till mötesplatsen? Krävs det ekonomiska resurser för att vara en del av gemenskapen? Vilken gemenskap är det som efterfrågas, vad vill besökarna göra eller ta del av? Varför är det svårare att nå män än kvinnor? Hon ger inte svar på alla frågor men väcker tankar och idéer hos dem som lyssnar.

Det viktiga är att ingen ska stängas ut från mötesplatsernas gemenskap, oavsett om man har ett annat ursprung än svenskt, om man lever i en annan relation än en heterosexuell, om man har en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning och så vidare.

– Ensamhet är lite klurigare än vad vi tror men vi kan också göra mycket mer än vi tror för att motverka ofrivillig ensamhet. Alla människor ska få vandra ut ur det här livet på ett så gott sätt som möjligt, säger Susanne Rolfner Suvanto, som bland annat har varit regeringens särskilda utredare av en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen, utredare på Socialstyrelsen och är politiskt sakkunnig på Socialdepartementet.