Borås Stads logotyp
Borås Stads logotyp

Meny

Meny

Olle Brandqvist börjar bli nöjd med sin boråsare igen

Artikeln publicerades: 2018-07-05 13.24

Den har kallats Den olycklige boråsaren ett tag, men snart kan skulpturen som så olyckligt föll i marken i samband med en flytt återigen göra skäl för sitt riktiga namn. ­– Han ser nöjd ut. I och med att jag blir nöjd, så blir han nöjd, säger konstnären Olle Brandqvist.

Konstnären Olle Brandqvist jobbar på sin skulptur Den nöjde boråsaren.

Konstnären Olle Brandqvist jobbar på sin skulptur Den nöjde boråsaren.

Det är strålande sol och himlen är blå mest varje dag, sommarmånaden juli har just inletts och under ett skuggande tak utanför mekaniska verkstaden på Servicekontoret står konstnären Olle Brandqvist och arbetar med sin skulptur Den nöjde boråsaren.

Den 800 kilo tunga stenskulpturen har länge haft sin plats bredvid Stora torget i Borås. Men när den skulle flyttas i samband med årets skulpturbiennal föll den ur lyftanordningen och slog i marken så att flisor slogs ur på flera ställen. De anställda på mekaniska verkstaden är vana vid att hantera stadens skulpturer, men den här var inte förankrad på det sätt de brukar göra och därmed var det svårt att förutse vad som skulle kunna hända.

– Det var ju tur att ingen blev skadad. Och så var det tur att inte den här gick av, här i nyllet alltså, säger Olle Brandqvist och pekar på näsan. Då hade det inte funkat att laga.

Sedan några veckor står skulpturen på Servicekontorets anläggning Pantängen, och Olle Brandqvist åker hit varje vardag. Hans bil som är full med slipverktyg av alla slag står med bakluckan öppen, riktad mot sockeln där det stora huvudet i svart diabas står uppställt.
– Jag är en bit på väg och nu är det mycket hantverk, alltså med fingrarna, säger Olle Brandqvist och visar hur han använder slippapper under skulpturens ena öra.

I början var det diamantverktyg som gällde, eldrivna slipmaskiner med utbytbara blad i olika grovlek. Han förklarar hur han tagit bort och gjort om. Vinkeln på högerörat har ändrats. Han har slipat runtom också, han pekar bakom örat och stryker med baksidan av sin hand mot ytan.

Emellanåt är det hörlurar på och ibland även ansiktsmask för att slippa andas in stendammet. Ju längre han kommer, desto finare slippapper. Så vad återstår nu?

– Det är ju det här örat, säger han och pekar på det vänstra framifrån sett. Jag ska forma det lite mer. Sen tittar jag om det är något mer som behöver göras. Man får inte ha bråttom. Och det har jag inte.

När du känner att formen är klar, ska du polera upp den då?
– Ja, då polerar jag, så här ska det vara överallt, säger han och pekar på skulpturens panna, där diabasen är så blank att himlen speglar sig i den.

Tar det lång tid att få fram den blanka ytan?
– Ja, det är väl det som kan ta lite tid. Då får jag också se hur allt stämmer, säger Olle Brandqvist.

– Sedan ska vi göra en annan grej; vi ska dubba den. Då lägger vi ner den och borrar ett hål. Det gör de i verkstaden här, och sen sätter vi ett järn däri. Så står den bättre sen.

För att undvika att en olycka händer igen?
– Ja, det är ju så man gör, egentligen.

Har arbetet gått bra så här långt?
– Ja, det tycker jag nog, än så länge. Nu ser jag vart jag är på väg.

Hur menar du då?
– Att laga en sån här grej har jag aldrig gjort förut. Man limmar ju inte ihop sånt här, utan man tar bort!

Du kan bara laga genom att ta bort – det är en lite udda situation?
– Ja just det, och då formar man om det lite.

Det blir som att du stöper om honom något?
– Ja, det kan man säga, men det kommer ingen att märka. Eller hur?

Nej, jag tycker att han är väldigt fin.
– Han ser nöjd ut. I och med att jag blir nöjd, så blir han nöjd.

Ja, på mekaniska verkstaden kallades den ju Den olycklige boråsaren ett tag?
– Ja, det var ju inte så konstigt, som det var då. Men det är ju så med oss människor – det kan bli bättre än man tänkt sig, många gånger.

En olycka leder inte alltid bara till något dåligt?
– Ja, lite så tänker jag.

Men känner du att han har förlorat något som han hade innan?
– Det är det jag inte tror, även om man kan ana att han är annorlunda. Men det kommer ingen att märka. Poängen är att ingen ska märka det.

Anställda på Servicekontoret har tittat förbi under arbetets gång. Olle Brandqvist har inget emot det, han är van vid att arbeta offentligt och har bland annat stått utanför Agamemnon i centrala Borås en längre tid.

Vad är det fina med sten?

– Att det är hårt. Och så är det ganska beständigt får man säga. Om det får vara ifred, säger han och skrattar lite.

Förhoppningen är att den nöjde får möta andra boråsare igen, och besökare, på sin vanliga plats när han är klar.

Senast ändrad: 2018-07-05 13.24

Ändrad av:

Dela sidan: [2018-07-05] Olle Brandqvist börjar bli nöjd med sin boråsare igen

g q n C