Projektet Sanering av Viskan visades för föroreningsexperter

Nätverket Renare Mark är en förening för alla som arbetar med förorenade områden. I samband med nätverkets vårmöte fick medlemmarna chans att lära sig mer om ett långvarigt, stort och mycket komplext saneringsarbete – projektet Sanering av Viskan.

Borås Stads projektledare Sara Florén hade fått på sig högtalarväst, så att hon hördes bra när hon pekade ut över Viskan vid Bråt strax söder om staden. Under de senaste åren har ett omfattande arbete med bottenprover och vattenprover pågått.

– Vi hittar nästan inget liv överhuvudtaget i bottensedimenten, berättar hon, däremot finns det större artrikedom i strandzonerna. Huvudproblemet är inte vattnet som strömmar förbi, utan de föroreningar efter bland annat textilindustrin som ligger kvar på bottnen.

Projektet Sanering av Viskan har nyligen publicerat sin riskvärdering, och där presenteras ett huvudalternativ för sanering: stora delar av bottnen efter sträckan söder om Borås ner till Rydboholm sugmuddras.

Sanering av Viskan på boras.se

Sedimenten sugs upp på land, vattnet silas långsamt bort och tas om hand. Därefter läggs resterna på en noga kontrollerad deponi – föroreningarna måste ju stanna där och får inte läcka till grundvattnet eller tillbaka till Viskan. Andra delar av bottnen täcks över med material som ska hindra föroreningar att följa med flödet mot havet.

Men fortfarande finns svåra nötter att knäcka: när saneringen startar måste det vara klarlagt hur den eventuella odetonerade ammunitionen, lämningar från den omfattande militära verksamheten i området, ska hanteras, samt vem som ska betala de runt 800 miljoner en sanering beräknas kosta. Det utredningsarbetet pågår nu, och därefter måste Mark- och miljödomstolen ge klartecken för de valda åtgärderna.

Vandring efter Viskan

Gästerna från hela landet, med sitt stora professionella intresse för förorenad mark, fick också vandra efter Viskan inne i staden. Guider var stadsantikvarien Fredrik Hjelm och Siv Hansson, som har arbetat med textilindustrins föroreningar på Länsstyrelsen ända sedan 80-talet. Från Nybron och ändå upp till Knalleland gick promenaden. Ett av stoppen var Simonsland, numera Textile Fashion Center, men förr Svenskt Konstsilke och Borås Wäfveri innan de flyttade till Ryda.

– Här producerades som mest 40 procent av allt svenskt rayon, eller konstsilke, säger Siv Hansson, och utsläppen gick rakt ut i Viskan. Det kan ha handlat om en och en halv kubikmeter svavelsyra per dygn, men tillverkningen lades ner 1968 och det betyder att det företaget inte bidrar till att finansiera saneringen.

För den som inte var med och såg Viskans vatten färgat i olika färger från dag till dag beroende på verksamheten i färgerierna, för den som inte såg fisken dö vid större utsläpp, såg ån fyllas av skum vid andra tillfällen – för den som inte var med är det nog svårt att föreställa sig hur illa det verkligen var. Samtidigt var det fabrikerna som Borås och många boråsare levde av.

Dåtid - nutid - framtid

Besökarna fick också ta del av två föredrag, med en detaljerad beskrivning av hur industriutsläpp inne i Borås ledde till nuläget med en starkt förorenad botten. De fick en sammanfattning av många år av mätningar och utredningar, som har lett fram till rekommendationen om sugmuddring och övertäckning.

Projektledaren Sara Florén summerade också erfarenheter av att driva ett omfattande åtgärdsförberedande projekt, framgångsfaktorer och utmaningar.

– Upp till sjuttio personer har varit inblandade. För mig har det varit viktigt att fokusera på de mjuka värdena, att bygga upp en konsultgrupp som gillar att samarbeta och har en tydlig vi-känsla.

Frågetecken kvarstår

Det kommer att ta ytterligare tid innan alla kvarstående frågetecken är uträtade, bland annat om finansiering, eventuell oexploderad ammunition på Viskans botten vid skjutfältet Bråt och därefter miljötillstånd.

– Fem-tio år tror jag det tar innan vi är framme vid en faktisk åtgärd, säger Sara Florén.