Meny

Meny

Om mossen

Mossen, myren, kärret och sankmarken är platser i mångt och mycket i utkanten av människans värld. Det är näringsfattiga utmarker och svåra att förfina. Mossen är en naturlig del av det sydsvenska landskapet, en följd av inlandsisens krafter som skapade ett småkuperat och sönderbrutet land som gav förutsättningar för bildandet av våtmarker. I människans värld har mossen ansetts vara en särskild plats laddad med betydelse sedan årtusenden tillbaka. Redan under sen jägarstenålder finns arkeologiska bevis från deponeringar av flintredskap och benverktyg i våtmarker, riter som fortsatte utföras genom hela bondestenåldern.

Ghost i mossen

Denna tradition kan sedan följas genom århundradena, och får kanske sina mest häpnadsveckande uttryck under äldre järnålder för omkring 2 000 år sedan. I danska mossar har omfattande offerfynd gjorts, fynd som utgörs av både föremål och människor. De danska mossliken ger oss en hisnande känsla av närhet till förhistorien, mossens kemiska sammansättning har bevarat dessa människor otroligt väl. Fynden ger oss en inblick i järnålderns rituella aktiviteter, ritualer där våtmarken utgjorde en mycket viktig plats. Kanske en plats där det levande mötte det döda, en dörr mellan förfädernas värld och människans värld.

En plats för kommunikation med andevärlden, men också en plats där förställningar om världen spelades ut av järnålderns människor och där sociala sammansättningar befästes och fördes vidare.

I Sverige saknar vi välbevarade mosslik från äldre järnålder, det närmaste vi kommer är fyndet i Skedemosse på Öland. Där återfanns i slutet av 1950-talet en av de största guldskatterna på totalt över 1 kg, tillsammans med bland annat mängder av djurben. Guldet hade blivit utsatt för våld och eld och benen uppvisade tecken på att rituella måltider ägt rum. Många av benen är hästben och det finns tecken som tyder på att kadavrens oätliga delar arrangerats på olika vis i ett rituellt sammanhang. Också här är det tydligt att våtmarken var en viktig plats för rituella manifestationer. En symboltyngd plats där makt och religion stadsfästes och visades upp genom riter och offer.

Men även under historisk tid har mossen varit en mystisk plats. Laddad med sägner och myter är det ingen slump att Sveriges två enda historiska mosslik, Dannikekvinnan och Bockstensmannen begravts just i varsin mosse. Omständigheterna runt båda dessa människoöden är mer eller mindre höljda i dunkel men de ger oss möjlighet att diskutera olika scenarier kopplade till det samhälle de levde, dog och sedermera begravdes i.

Dannikekvinnan begravdes i Rydets mosse troligen någon gång runt sekelskiftet 16- 1700. Varför uteslöts hon ur den kristna gemenskapen på kyrkogården för att grävas ner i en torvmosse? Orsakerna kan vi fundera på, men det var säkerligen ingen slump att platsen som valdes var just en mosse. Mossen låg bortom människans värld vid denna tid. Där kunde man arbeta ostört och där var också risken att någon skulle snubbla över liket mycket liten. Mossen var bebodd av skogsväsen och utomvärldsliga varelser. Här vistades man inte gärna. Och vi finner också bevis i de historiska källorna för att mossen använts som begravningsplats för avrättade förbrytare.  

Ända in i våra dagar är mossen en sällan besökt plats. Kanske några bärplockare på jakt efter hjortron söker sig dit men annars är den en avfolkad plats. Om du tar dig dit i gryningen när dimman långsamt stiger ur marken och tystnaden tätnar runt dig kanske du kan uppleva den märkliga och suggestiva inverkan mossen har på oss. Där kanske du kan förnimma något av det magiska och mystiska med mossen som plats.

Flintyxor

Mossen som bevarare

Mossens kemiska sammansättning ger gynnsamma förhållanden för bevarande av organiskt material. Höga halter av humussyra förhindrar att organiskt material bryts ner av bakterier. Det är framförallt i så kallade högmossar i nära anknytning till havskuster som bevaringsförhållandena är ultimata. De danska mossfynden är exempel på detta, med kanske sitt mest häpnadsväckande resultat i Tollundmannen vars ansikte och uttryck är enastående väl bevarat. I många mossar saknas dock dessa förhållanden helt eller delvis, framförallt i mossar som finns på kalkhaltiga bergarter. Så är fallet på Öland och Skedemosse där endast benmaterial utan mjukdelar finns bevarat.

Dannikekvinnan är inte till närmelsevis så välbevarad som de danska exemplen, men man ska komma ihåg att hon lades i mossen när den redan var en torvmosse. De danska kropparna lades i våtmarker som sedan ombildats till torvmossar och har därför genomgått en mer omfattande konserveringsprocess. Och Dannikekvinnan är väl bevarad i jämförelse med en kropp som placeras i jord. Vissa mjukdelar är bevarade, där finns hud och naglar och även hår. Syrahalten i mossen har gjort nedbrytningsprocessen långsammare än vad som är normalt. Också hennes kläder och skor har bevarats betydligt bättre än om hon begravts i vanlig jord.
Mossen har en konserverade och bevarande egenskap. Dess syrahaltiga miljö gör det möjligt för oss att se välbevarade spår av forntida och historiska aktiviteter. Materiella ögonblicksbilder av sedan länge glömda tankar och gärningar.  

Borås Museum-logotyp

p

Kontakt

Senast ändrad: 2017-08-01 13.32

Ändrad av:

Dela sidan: Om mossen

g q n C

p

Kontakt