Meny

Meny

Stormaktstiden i Sjuhärad

Stormaktstiden i Sverige tar sin början med Gustav II Adolfs kröning 1611 och sträcker sig fram till Karl XII:s död 1718. I Sjuhärad hör grundandet av Borås 1621 till en av epokens viktiga händelser och kan ses som en följd av stormaktstidens ekonomiska politik.

Borås stads tidiga historia finns beskriven längre fram i texten. I början av stormaktstiden var det stor folkökning i hela landet, en trend som inleddes på 1400-talet. Sjuhärad var inte, som man kanske kan tro glest befolkat, utan hade redan innan 1621 cirka 38 000 invånare som år 1699 hade ökat till 41 000 trots krig, sjukdomar och missväxt

Del av gammal karta Sjuhäradsbygden

Gränsbygd

Sjuhärad kan utmärkas som en gränsbygd under stormaktstiden, dels på grund av den dåvarande dragningen av riksgränsen men även med tanke på den landskapsgeografiska exteriören. Bygden dominerades förr av omfattande betesdrift som till största del utgjordes av hagar och ljungmarker med inslag av små åkrar och ängar. Skogen bestod framförallt av lövträd och i början av 1600-talet karaktäriserades landskapet av stora skogsområden.

Vad som ger Sjuhäradsbygden dess topografiska karaktär är förutom landets natur av högland de talrika vattendrag, sjöar, floder och bäckar som genomskär det starkt kuperade, med vidsträckta skogar och stora mossmarker täckta landet. Mycket av detta går att skönja än idag, mycket mark är ännu ouppodlad betesmark och även om granplantering finns så dominerar lövskogen i det naturliga beståndet.

Riksgränsen gick vid denna tid från Bohuslän via Halland, Skåne och Blekinge som alla tillhörde Danmark. Dessa landskap skulle under stormaktstidens krig komma att införlivas med Sverige. Det fanns dock inte mycket bebyggelse eller befästningar precis vid gränsen Halland-Västergötland, försvaret koncentrerades istället till platser ganska långt från gränsen. Motoden var delvis att locka ut fienden i ödemarken och okänd miljö istället för att möta dem vid gränsen.

Försvarspositionerna placerades strategiskt i landskapet och man utnyttjade naturliga förutsättningar såsom svårforcerade vattendrag och trång oländig terräng, och där var Sjuhärads varierande gränsbygdslandskap idealiskt. När så Skånelandskapen och Bohuslän genom frederna i Brömsebro 1645 och Roskilde 1658 blir svenska är Sjuhärad inte längre en utpost mot Danmark. Men gränsbygdskaraktären kom att leva kvar i långt in på 1800-talet framförallt demografiskt.

Del av gammal karta Sjuhäradsbygden

Borås - handelsstaden

Vid 1600-talets början hade handeln i Sjuhärad fått så stor omfattning att kronan uppmärksammat bygden. Det var främst den omfattande gårdfarihandeln med textilier och trähantverk som intresserade den statliga förvaltningen. Ett handelscentrum vid Torpa by, centralt i Sjuhärad, fick 1621 mottaga fullständiga handelsprivilegier och platsen heter sedan dess Borås. Staden grundades av främst två faktorer som båda byggde på samma grundprincip. För det första bestämde sig kung Gustav II Adolf för att lägga på tull på all inrikes handel.

Det var främst lantköpmännens handel han åsyftade och som tidigare gått städer och marknader förbi. 1622 infördes så "den lilla tullen", där tullvärdet var 1/32 av varuvärdet, och som kom att stå kvar ända till 1810. Det andra skälet till grundandet av staden kan vara att kungen även önskade en gränsstad, för att lättare kunna ta ut tull på de varor som gick över gränsen. Grundandet och de nya bestämmelser som det medförde gick dock inte smärtfritt till. Bondehandlarna och lantköpmännen i Sjuhärad ska enligt en version fått ett ultimatum av kungen om att endera bilda en stad och bli borgare eller bli fredlösa. En mildare och mer statsvänlig version är att man valde att följa de kungliga riktlinjerna för att kunna bidra till kronans inkomst.

Under större delen av 1600-talet pågick sedan en ständig kamp mellan borgarna i Borås och kronan om tullavgifter och handledsprivilegier. Den enda handeln som fick förekomma utanför städerna var mellan bönderna, och de fick endast byta sina egna varor sinsemellan. I ett kungabrev från 1620 föreskrivs att alla som bosätter sig i staden ska lämna uppgifter för registrering. Kungen ville genom denna åtgärd att skillnaden mellan borgare och landsbygdsbefolkningen skulle förtydligas så att bönderna inte skulle kunna sälja sina varor. Denna motsättning mellan landsbygd och stad skulle komma att växa under hela stormaktstiden.

I staden var det allmänna rådstugan som var högsta beslutande organ. Stadens borgare valde själva sina politiker, borgmästare och rådmän. Rådhusrätten där stadens rådmän satt var Borås dömande organ. Detta självstyre varade dock inte mer än till 1650-talet då staten gick in och beslutade om borgmästare och rådmän. Dessa var ofta hämtade från Göteborg, professionella administratörer vana vid statlig förvaltning.

Vid riksgränsen som gick mot Halland dominerades den utgående handeln av varor som smör och talg, tjära, bräder, timmer och byttor. Det var bönderna från Sjuhärad som stod för dessa varor, boråsarna hade nästan helt inriktat sig på att sälja smide. Importen från Halland var främst textil, salt, fisk och spannmål. Andra varor som hampa, ull, lin, ox- och kohudar var tullfria och det är därför svårt att veta vilka mängder dessa förekom i.

Torpa stenhus

Krigstid i Sjuhärad   

År 1700 bröt det stora nordiska kriget ut, Sjuhärad som under tidigare krig på 1600-talet klarat sig undan handgripliga strider förskonades även denna gång, även om man hade garden uppe. Den lokala mobiliseringen bestod i ett lantvärn organiserat av lantbefolkningen och tredubblad stadsvakt i Borås. Slaget mot folket i Sjuhärad kom istället i form av enorma skattepålägg. Dessa togs ut för att bekosta kriget som varade fram till 1721 samt att det på grund av stora soldatuttag rådde mansbrist ute på gårdarna i slutet av stormaktstiden. Som vi ska få se fick detta stora konsekvenser för lantbefolkningen, bland annat genom minskad produktion och fattigdom.

Lantbefolkningens liv

För lantbefolkningen i Sjuhärad innebar stormaktstiden svåra lidanden. Perioden präglades av krig, dyrtider, missväxter, dödliga epidemier och höga skatter. Svåra missväxter, särskilt under andra hälften av 1600-talet skapade försörjningsproblem och hunger samt trissade upp prisrna på spannmål. De stigande varupriserna gjorde i sin tur att fattigdomen ökade lavinartat. Samtidigt var soldatuttaget i Sjuhärad stort och mannafall på gården innebar mindre möjlighet att utföra dagsverken för den kvarvarande familjen.

Många var mer eller mindre tvingade att stjäla för att överleva och att bli utropad som tjuv under 1600 till 1700-talen var bland det allra värsta som kunde hända en person. Det var kanske främst ensamma soldathustrur och änkor som under de värsta nödåren var tvungna att stjäla för att klara sig. Straff som utdömdes kunde i vissa fall vara böter, men eftersom pengar allt som ofta saknades kunde straffet istället bli att stå utanför kyrkan med sitt stöldgods i hand och skämmas under några söndagar. Det kanske inte låter så illa, men efter avslutat straff fick tjuven leva med skammen och utfrysning eller i värsta fall fördrivning från byn var inte helt ovanligt. Tjuveriet i en byggd begicks oftast av människor bosatta där. Tyngre brott begicks däremot oftare av personer som inte var hemmahörande i bygden, och en starkt representerad grupp var soldaterna. De fick ofta långvariga permissioner, under vilka de "strök omkring i landet". Sjuhäradsbygden med sin gränsbygdskaraktär var kanske extra utsatt för detta. Soldater som kom från Hallandsgränsen men var hemmahörande längre norrut drog då runt i Sjuhärad under permissionen.

På 1660-talet grundade Karl XI indelningsverket, vilket innebar att bönderna i tex. Ås härad blev tvungna att antingen underhålla manskap vid Västgöta kavalleriregemente eller kungliga Elfsborgs regemente till fot. Såväl ryttare som soldater skulle ha boplats. Detta system kallas för Rote, de rikare bönderna i en socken var rotebönder och var skyldiga att hålla soldaten med föreskrivet antal varor under året. Det handlade främst om extra mat och material till kläder. När soldaten varje månad gick runt i gårdarna för att hämta sina varor sa man att han gick rote. I domböcker från denna tid kan läsas att grannar till soldater ofta klagade över att soldaten tagit för mycket mark eller låtit sina grisar böka på fel plats. Man var alltså inte helt nöjd med situationen och ville inte avvara sina redan knappa resurser till ytterligare en person.

Även i Borås kändes de hårda tiderna av, tillagda och förhöjda skatter försvårade för borgare och handelsmän. Sjukdomar och epidemier som härjade på landsbygden fann även de sin väg innanför stadens murar och plågade folket. Det fanns dock borgare som tjänade på de stora beställningar av olika tyger och vapen som armén gjorde.

Att roa sig utan synd

Det var nu inte bara vedermödor och arbete för folket i Sjuhärad, eller kanske var det just det, och för att orka så roade man sig när tillfälle gavs. Det var mycket populärt med så kallade skillingatryck, en enkel trycksak som fått sitt namn av att de kostade en eller två skillingar. Vanligtvis innehöll de en eller flera visor som ofta var av antingen det känslosamma slaget eller en aning fräcka. Kända skillingatryck är bland annat Elvira Madigan och Alundavisan.

Detta var under 1700-talet endast ett nöje för det enkla folket, den lutherska läran höll ett hårt grepp om svenskarna och att synda var otänkbart för de flesta. Man var i bästa fall ledig på lördag kväll och att det då ordnades danser av och för de ännu ogifta var inte ovanligt. Kanske ställde en soldat upp med dansplats i sitt torp där man sedan i bästa fall drack brännvin. Något man såg fram emot var de lagfester som förekom efter att stora arbeten var avslutade. Ordet lagfest syftar på att man ofta gick samman från flera gårdar och hjälptes åt med bland annat slåtter, takläggning och storbak. När arbetet var klart hade man taklagsfest, skördelagsfest eller baklagsfest, något som togs på stort allvar från alla inblandade.

Mycket mer att lära   

Det hände mycket i Sjuhärad under Stormaktstiden, framförallt grundandet av Borås vilket berörde många fler än de som valde att bli borgare. Det finns många spännande öden att förtälja och mycket fakta att berätta. Om du önskar läsa mer om Sjuhärad under Stormaktstidens andra tidsepoker följer här några tips:

Borås Stads Historia, band I, II & III. Lennart Andersson Palm (2005). Västergötland under tusen år. Gunnar Hedin (2001). Känn Sjuhäradsbygden, olika ämnen i varje utgåva. Stiftelsen Känn Sjuhäradsbygden (1988-1993).

Borås Museum-logotyp

p

Kontakt

Senast ändrad: 2017-08-01 13.10

Ändrad av:

Dela sidan: Stormaktstiden i Sjuhärad

g q n C

p

Kontakt