Hedersrelaterat våld och förtryck

Deklarationen om de mänskliga rättigheterna fastslår att rättigheterna är universella och odelbara, det vill säga att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla och alltid.

Sverige som land har skrivit på internationella människorättskonventioner och vi som kommun behöver göra allt vi kan för att se till så dessa efterlevs. Genom att analysera våra verksamheter utifrån ett rättighetsperspektiv kan nödvändiga prioriteringar göras för att minska skillnaderna mellan olika grupper och uppnå likvärdiga villkor för alla.

Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna - Svenska FN-förbundet Länk till annan webbplats.

FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, är i Sverige lag sedan år 2020.

• Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter, inte föräldrars eller andra vuxnas ägodelar.
• Den innehåller 54 artiklar som alla är lika viktiga och utgör en helhet, men det finns fyra grundläggande principer som alltid ska beaktas när det handlar om frågor som rör barn.
• Artikel 2) Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
• Artikel 3) Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
• Artikel 6) Alla barn har rätt till liv och utveckling.
• Artikel12) Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.

Barnkonventionen - Unicef Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Istanbulkonventionen ska skydda kvinnor och flickor mot alla former av våld, inklusive hedersvåld.

Istanbulkonventionen ställer också krav på att stater förebygger, lagför och avskaffar våld mot kvinnor och våld i hemmet. Konventionen beskriver att våld mot kvinnor måste upphöra för att möjliggöra jämställdhet.

Sverige undertecknade konventionen år 2011 och ratificerade den 2014. Det innebär att Sverige har åtagit sig skyldigheter att vidta åtgärder mot alla former av former av våld i nära relation, inklusive hedersvåld.

Istanbulkonventionen - Europeiskt avtal om våld mot kvinnor - Jämställdhetsmyndigheten Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sverige har en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och våld i hemmet. Strategin är tioårig och omfattar våld i nära relation, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Den betonar också ett utökat förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor.

Nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor - Jämställdhetsmyndigheten Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Hedersförtryck regleras i Brottsbalken 4 kap 4e§ och innebär en strängare straffskala för den som med hedersmotiv upprepat och konsekvent begår vissa brottsliga gärningar mot en person. Gärningarna ska upprepat resulterat i att en persons integritet har kränkts och ska ha varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Straffet ska vara fängelse i lägst ett år och högst sex år.

Det finns inga krav på att det är en närstående som ska ha utfört brottet.

Brottet liknar i sin konstruktion fridskränkningsbrotten, men utan kravet på att brotten utförts av någon närstående. Avsikten med det nya brottet är att det ska träffa upprepade kränkningar och att man ska se att gärningarna sker mer systematiskt.

Hedersförtryck blir ett eget brott - Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

En straffskärpningsgrund är en omständighet i en brottslig handling som gör att straffet för brottet kan bli hårdare än det annars skulle ha varit. Det är motsatsen till en strafflindrande omständighet, vilken kan leda till ett mildare straff.

Den särskilda straffskärpningsgrunden regleras i BrB 29 kap 2 § p.10. Den innebär att lagstiftaren ser särskilt allvarligt på brott som begåtts med hedersmotiv. Straffskärpningsgrunden omfattar brott där ett motiv varit att bevara eller återupprätta en enskild persons heder eller en hel familjs, släkts eller liknande grupps heder.

Brottsbalk (1962:700) - Riksdagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

I Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) 31a § - 31i§ regleras sedan år 2020 också utreseförbud.

Utreseförbudet är en förebyggande lagstiftning för att skydda barn som riskerar att föras utomlands för att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympas.

Under år 2024 gav regeringen förslag på en lagändring. Det nya förslaget innebär att utreseförbud ska kunna beslutas om det finns en påtaglig risk för att ett barn förs utomlands eller lämnar Sverige och barnets hälsa eller utveckling skadas under utlandsvistelsen på grund av omständigheter som kan föranleda vård enligt LVU.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2024.

Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga - Riksdagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Barnäktenskapsbrott innebär att det är straffbart redan att förmå eller tillåta ett barn att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott regleras i BrB 4 kap. 4 c §.

Även vilseledande till äktenskapsresa är kriminaliserat, enligt BrB 4 kap. 4 d §.

Äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott är subsidiärt bestämmelserna om människohandel, enligt BrB 4 kap. 1 a §.

Barnäktenskap - Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Barnafridsbrottet regleras i Brottsbalken 4 kap 3 § och innebär att det är straffbart att utsätta ett barn för att bevittna vålds- och sexualbrott i nära relation.

Genom de nya straffbestämmelserna kommer barn som bevittnat våld att beaktas som målsägande och få ett starkare straffrättsligt skydd.

Barn som har bevittnat våld bland annat ha rätt till en särskild företrädare samt rätt till att begära skadestånd.

Grundbrottet och barnfridsbrottet bör utredas tillsammans och åtalas samtidigt.

Brottsbalk (1962:700) - Riksdagen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sedan år 1982 finns Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Den kriminaliserar alla typer av könsstympning.

Även försök, förberedelse, stämpling samt underlåtenhet att avslöja eller förhindra brott är straffbelagt enligt lagen.

Kravet på dubbel straffbarhet är undantaget. Det innebär att gärningen inte behöver vara kriminaliserad i det land som könsstympningen utförs i för att brottet ska omfattas av svensk lagstiftning. Den misstänkte måste ha en koppling till Sverige vid tidpunkten för brottet för att kunna dömas. För att lagen ska vara tillämplig räcker det dock med att målsäganden vid tiden för brottet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige.

Lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor | Sveriges riksdag Länk till annan webbplats.