"Jag har nog världens bästa grannar"

Marjatta Nerman är en pensionerad sömmerska från finska Österbotten, som bott på Sjöbo i 66 år och tycker att det mesta i stadsdelen blivit bättre med tiden.
– Sjöbo är den vackraste stadsdelen i hela Borås, säger hon.

En annons i lokaltidningen förändrade livet för Marjatta Nerman – en fattig bondtös från en liten by utanför finska Vasa i Österbotten, uppvuxen med att mjölka kor och som precis hade avslutat en ettårig utbildning i sömnad.

”Sömmerskor sökes till Borås, vi ordnar både bostad och resa”, stod det i tryckta versaler. Och bara några veckor senare, en kylslagen februarikväll 1953, tog hon tillsammans med 25 andra finska flickor nattfärjan från Åbo till Stockholm, där bussen som skulle ta dem till Borås stod och väntade.

– Jag var en riktig lantis på den tiden. Jag kände inte någon av de andra flickorna och ingen av oss talade svenska. Vi skulle dela på lägenheterna två och två och jag minns att det kändes som höjden av lyx att plötsligt få både elspis, kyl och frys, säger Marjatta Nerman.

Träffade sin man – och blev kvar

Arbetet inom den växande konfektionsindustrin i Borås skulle egentligen bara vara i ett år. Men på midsommaraftonen träffade hon sin blivande man på en regnig dansbana utan tak. Han var flykting från Ingermanland, nära ryska Leningrad, talade finska och dansade som en gud. Ett år senare gifte de sig, fick barn – och flyttade från centrum till Sjöbo i augusti 1957.

– På den tiden hade Sjöbo lite dåligt rykte, det talades om ”finska tattare” och kriminalitet. Men jag älskade området från första stund och har bott i samma bostadsförening i 66 år.

Marjatta Nerman beskriver sitt Sjöbo som ett lugnt och fint område där det är nära till skog och vatten, och trevligt att promenera. Huset där hon bor har en innergård med många buskar och planteringar, och till och med en egen fontän.

– Sjöbo är den vackraste stadsdelen i hela Borås – och jag har världens bästa grannar.

Önskar mer liv och rörelse på torget

Det mesta har enligt Marjatta blivit bättre med tiden. På 50-talet jobbade man 48-timmarsveckor och det var tufft att få ihop vardagspusslet utan daghem. På bussen fick man inte ha barnvagn med sig och tvättstugan, som delades på många familjer, hade man bara tillgång till en gång i månaden.

Det som däremot var bättre var att det lokala näringslivet blomstrade; i Sjöbo fanns massor av småbutiker och alltid mycket folk som strosade.

– Jag önskar verkligen att Sjöbo torg kunde bli mer levande igen.

Varje torsdag tar Marjatta Nerman bussen till Träffpunkten på torget för att träffa andra pensionärer som har rötter från Finland. Här sitter de och pratar, spelar bingo, pusslar, fikar och har det trevligt tillsammans. I likhet med henne själv är de flesta änkor eller änkemän.

– Det är bra att komma hemifrån ibland, ensamhet är inte bra för någon, säger hon.

Egentligen ska man ju inte tala om en kvinnas ålder men det går inte att komma ifrån att Marjatta ser oförskämt pigg och fräsch ut för sina 93 år.

– Vad som är min hemlighet? Det är nog att jag har gåvan att få ha alla mina barn och deras familjer här i Borås. Och att jag alltid är glad!