Odling i gemenskap – med fingrarna i jorden
prövar de sig fram

Idag ska årets första potatis ur jorden och det är med spänning odlarna vänder upp den första plantan med den mjöliga potatissorten Carolus. Det hörs en suck av lättnad då de första potatisarna som ser dagsljus visar sig vara stora och friska.

– Att odla mat och att göra det tillsammans med andra känns väldigt meningsfullt, säger Åsa Haggren som en gång tog initiativet till odlarföreningen.

Numera är det fem familjer som driver odlarföreningen tillsammans. Ytan, som är på cirka 1000 kvadratmeter och arrenderas av Borås Stad, nyttjar man maximalt. Här samsas sallat med tomater och bönor, kryddor såsom gräslök och persilja trängs i bäddarna med selleri, lök och morötter. Kål av olika sorter finns det i massor, det är en användbar gröda som både håller länge och är C-vitaminrik. I odlarföreningen vill man testa, prova och utveckla.

– I år har vi gett plats för en solrosodling som sköts av barnen på en närliggande förskola, berättar Åsa.

Redan i november börjar de planera för nästa års odling. Det är nu nya spännande fröer beställs och tidigt på året börjar de förodla inomhus för att plantorna ska bli livskraftiga innan de sätts ut till våren.

Det som inte äts direkt fryses in eller torkas. Ibland blir det mer än de fem familjerna gör åt med, och då kan det hända att överskottet säljs i så kallade grönsakskassar till förbipasserande.

– Vi är så gott som självförsörjande på grönsaker halva året, och hela året på lök och vitlök, berättar Åsa Haggren som efter en kurs i lokal matproduktion på Fristad Folkhögskola kom på
idén att starta en odlarförening.

Det var via en annons i Borås Tidning som hon sedan fick veta att man kan söka bidrag från Borås Stad för att starta en odlarförening. Och på den vägen är det. Trots viss föreningsvana
var det dock lite krångligt i början. Men nu när föreningen är på plats ger odlingen ett mervärde utöver all den mat som produceras.

– Vi har fått en fin gemenskap i vår förening, men vi skapar också nätverk med andra odlare runt om i Borås. Och många Sparsörbor kommer förbi för en pratstund, det är väldigt trevligt. Här umgås man på ett opretentiöst sätt, säger Åsa.

Det är åtskilliga timmar som lagts ner på att rensa, gödsla och luckra den mark som från början var en gräsbevuxen åker. I början blev det magrare skördar, men allteftersom de arbetar med jorden blir den bördigare. Så tålamod ger resultat.

– Nu har vi en väldigt lättarbetad jord som ger rikliga skördar, säger Åsa och visar med krattan hur lucker och fin den är.

Nästa steg är att få upp ett staket runt odlingen för att utestänga objudna gäster som vildsvin och rådjur. Sedan är tillgången på vatten en stor fråga, speciellt i början på sommaren som i år var mycket varm och torr. Regnet kom dock med besked från juli månad och framåt.

Naia Caldas Perez, 4 år, springer runt på de flisade gångarna och smakar på en tomat, hennes bästa grönsak. Att odlingen gör gott för människor går inte att ta miste på. Det handlar inte bara om att spara pengar och värna naturen. Det handlar också om den sociala gemenskapen och den trygghet det ger när människor rör sig i området. Odlingen i Sparsör har blivit en del i Sparsörbornas närmiljö, på samma sätt som Stadsparken är det för de boråsare som bor i centrum.

Åsa kan numera inte gå förbi en stor gräsmatta utan att börja fantisera om allt som kunde växa
där istället. Hon skulle gärna se mer odling i bostadsområden. Eller varför inte en kommunal fruktodling?