Meny

Meny

Borås historia

Kung Gustav II Adolf

Kung Gustav II Adolf i polsk rock 1632, målad av Matthäus Merian den äldre, som främst arbetade med kopparstick. Målningen hänger på Skoklosters slott.

En vårdag år 1620 träffade kung Gustav II Adolf några uppvaktande storbönder från Västergötland. Bönderna brukade dryga ut försörjningen från ett magert jordbruk med hemslöjd – smide, vävnad och träslöjd – och annat, men trakasserades av stadsfolk och fogdar som menade att de företagsamma bönderna bröt mot lagen. All handel skulle ske inom en stads gränser, för då var de kringvandrande handlarna tvungna att tulla för sina varor, och därmed skapa skatteintäkter till staten.

Bakom detta regelverk skymtar förstås rikskanslern Axel Oxenstierna. Det var han som skapat ”stadga om städernas administration och uppkomst”. Det var också under Gustav II Adolfs och Oxenstiernas tid som Sverige fick en verklig statshushållning.

Till de misslynta bönderna lär konungen ha sagt att de antingen fick upphöra med sin handel, eller bygga en stad och börja betala skatt. Om galoscherna inte passade fanns det gott om plats för dem i Ingermanland, längst in i Finska viken.

Kanske är det en skröna, bönderna valde hursomhelst att bilda stad. Ett kungligt brev daterat 29 juni 1621, fastställde grundandet.

Unikt goda privilegier

Staden Borås skapades vid kyrkbyn som kallades Torpa, runt det som i dag är Carolikyrkan, och fick så småningom (eftersom kungen var på utlandsresa), 25 maj 1622, stadsprivilegier. Inga dåliga privilegier heller; de gavs rätten att handla var de ville, bara varorna förtullats i staden. Det var utmärkta förutsättningar för en blivande handelsstad.

De hantverkare inom fyra mils omkrets som inte fort nog hade flyttat till ”stan” ådrog sig en bot. Det var Tore i Grän, Lars i Pressgålen, Knutt i Skår och Jöns i Häliesiö och ett 80-tal andra nyblivna, men senfärdiga, borgare i staden Borås.

I samtida skrifter beskrivs boråsarna som ”ganska oförtrutne Handelsmän” (Chronander 1646), som dyker upp i varje stad med varor som ”… Lerft, Walmar [vadmal], åthskilliga Husgerådszaker, Spårar [sporrar], Knifwar, Bjellror, Ullsaxar (Wexionius).

Vid postkontoret vid Bredareds prästgård.

Posten har öppet. Ellen, Tilda, August och Gottfrid Persson besöker postkontoret, inhyst i arrendatorsbostaden till Bredareds prästgård, en sommardag 1918. Gunnar Ödvall fotograferade.

Textil och handel i vinnande förening

Det grova ylletyget vadmal och tuskaftsväven lärft hörde till de textila varor som fått ekonomisk betydelse i Sverige redan under 1500-talets första hälft. Gårdfarihandeln var betydande under 1500- och 1600-talen, och i mitten av 1700-talet räknades knallarna i tusental.

I Borås inrättades färgerier, en viktig förädlingsindustri, och senare också textilmanufaktur, i syfte att lära den slöjdande allmogen att spinna och väva. Söder om Borås växte den så kallade förläggarverksamheten fram, där handlare försåg väverskor ute i bygderna med råvara – ull och garn – för att sedan överta den färdiga produkten – tyger, vadmal, strumpor.

Från denna verksamhet kom Sven Erikson, som 1834 startade Sveriges första mekaniska bomullsväveri i Rydboholm, sydväst om Borås. Snart startade det första väveriet också i Borås.

1951. Algots är Nordens största konfektionsföretag och Gustav
VI Adolf kommer på besök.

1951. Algots är Nordens största konfektionsföretag och Gustav VI Adolf kommer på besök. En fin dag för grundaren Algot Johansson från Roasjö.

Befolkningsökningen skjuter fart

Textilindustrins framväxt var en av de faktorer som gjorde att Borås sköt fart, järnvägen var en annan, liksom befolkningsökningen. Mellan 1815 och 1860 ökade befolkningen i raketfart, från cirka 1 700 invånare till närmare 3 000. Vid sekelskiftet bodde det över 15 000 människor i stan. Nu fanns här arbetskraft och kunskaper som lockade ny industri till Borås, och ända in på 1960-talet sysselsatte textil- och konfektionsindustrin två av tre industriarbetare.

Sedan slog tekokrisen till och tvingade staden till en tuff omvandling, även om nedgången inte var lika snabb som i till exempel Norrköping och Göteborg. Men 1975 hade en tredjedel av 1950 års arbetsstyrka försvunnit i Borås, en stad där teko då stod för närmare en fjärdedel av sysselsättningen.

I dag har Borås en mer blandad industristruktur, med verkstad- och konfektionsindustri, handels- och postorderföretag är framträdande, och handeln internationell.

Här finns huvudkontoren för till exempel Gina Tricot, Oscar Jacobson och Hemtex.

Högskolan i Borås, som startade 1977, förstärker stadens profil som utbildningscentrum. Det gör också Textile Fashion Center, där vetenskap, kultur, innovation och affärsverksamhet knyter an till det textila arvet och tar det in i framtiden.

Från storkommun till storstad

Vid årsskiftet 2016-2017 ersattes de tre stadsdelsnämnderna, Norr, Väster och Öster, av fyra facknämnder, för förskola, grundskola, äldreomsorg och individ- och familjeomsorg.

Det är den senaste av flera större skiften genom åren. 1920 införlivades Torpa socken; 1971 slogs Brämhult samman med Borås. 1974 blev Borås en storkommun, med Bollebygd, Fristad, Viskafors, Dalsjöfors och Sandhult. 1986 blev de senare orterna kommundelar, medan centralorten delades upp i sex kommundelar, och så hade man totalt tio.

1995 blev Bollebygd åter egen kommun.

2011 blev Borås tio kommundelar tre stadsdelar.

Och vi kan utan överdrift säga att Borås blivit en liten storstad.

2017 fick Borås sin 110 000:de invånare.

Fyra ödesdigra bränder

Vad bör mer nämnas om denna stad, där den 142 kilometer långa Viskan stilla flyter fram? Jo, att fyra gånger har stadsbränder ödelagt Borås: 1681, 1727, 1822 och 1827. Därför finns ingen riktigt gammal bebyggelse kvar, och därför är vissa gator breddade, av brandskyddsskäl.

I dag sköts brandförsvaret av Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund.

Senast ändrad: 2017-11-24 08.10

Ändrad av:

Dela sidan: Borås historia

g q n C