Fältbesök juli 2023: Provtagning med förhinder

Vinden tilltog när vi var ute på sjön och de fyra ankarna kunde inte hålla oss i position. Beslut togs att åka tillbaka till bryggan och hämta tyngre ankare. När det var gjort och vi sedan skulle åka iväg igen ville inte motorn starta. Vi drev in i en vassrugg och hade lite problem att komma loss.

Men vi kom loss och tog sikte på en annan provtagningspunkt närmare stranden. Nu tilltog vinden ytterligare och tältet blev instabilt och blåste sönder till viss del. Vi hjälptes åt att hålla fast det samtidigt som vi styrde mot den exakta lokaliseringen för provtagningen. Tältet skyddar provtagningsutrustning och elektriska anordningar mot regn och blåst, så det var inget alternativ att montera bort tältet, eftersom vi då hade fått andra problem.

Det är viktigt att man är på rätt plats när man provtar så att man får ut den informationen man har tänkt sig. Vi kontrollerade att vattendjupet var tillräckligt och att vi var i rätt position. Allt var ok. Vi la i alla sex ankare, varav två riktigt tunga. Det såg ut att fungera. Vi låg relativt stilla. Konsulterna började montera ihop provtagningsutrustningen och sänkte ner den genom hålet i flotten. Då kom nästa problem. Maskinen som skulle vibrera upp provet i röret var sönder.

Nu följde intensiv aktivitet med att försöka laga maskinen ute på sjön, samtidigt som vi försökte hålla uppe tältet och provtagningsutrustningen. I byarna blåste det nu runt 15 m/s. Tältet fungerade som ett stort segel och trots alla ankare drev vi en bra bit bort på ganska kort tid. In i nästa vassrugge.

Vibratormaskinen gick inte att laga, så nu försökte vi oss på att ta provet med handkraft genom att trycka ner röret genom sedimenten. Det gick bra till en början men när vi skulle ta upp röret ur vattnet så var sedimenten för lösa - stängningsmekanismen på röret fungerade inte utan sedimentproppen rann ut över golvet på flotten. Vinden tog i och nu fick vi inse att det var för svåra förhållanden för att kunna genomföra provtagningen på ett säkert sätt. Arbetsmiljön var inte den bästa och vi kunde inte ta ut prover med den precision och ostördhet som projektet kräver. Tillbaka in till land.

Efter en kortare diskussion enades vi om att avbryta fältarbetet för denna veckan. Förhållandena var för svåra helt enkelt. Det skulle blåsa hela veckan så resterande provpunkter får betas av när förhållandena är bättre. Att provta i vatten är alltid en utmaning, men att göra det i den här blåsten var uteslutet. Säkerheten för de fälttekniker som provtar kommer alltid först.

Att jobba i sådana här projekt innebär att det alltid kommer hända saker på vägen som man inte kunde förutse. Man stöter på hinder och utmaningar som inte gick att planera för på kontoret. Då gäller det att vara lösningsorienterad och ha förståelse för att vägen till mål oftast är krokigare än vad man först förutsåg. Vi tappar något i tid men det är inte relevant i förhållande till de arbetsmiljörisker som uppkom på grund av väderförhållandena.

Nu tar vi nya tag och planerar för att slutföra första provtagningsomgången av sedimentavgränsningen om några veckor, förhoppningsvis med bättre förutsättningar.

Sara Florén
Projektledare